Senaste inläggen

Av Åsa - 3 mars 2009 10:24

Nä, nu ska jag sluta gnälla. Det kunde varit värre. Vi mår bra och barnen mår bra! Skönt :-) Hundarna har haft lite otur men det kunde ju varit mkt värre, de kunde varit sjuka individer och inte bara råkat skada sig. Skador kan man inte göra något åt, utan det är bara att gilla läget! Förlåt för att jag låtit min deppighet gå ut här i bloggen, men samtidigt är det så jag vill kunna använda den. Som ett sätt att lätta hjärtat :-)


Något positivt är att Wes "bara" har stukat sig ordentligt :-) Vila och smärtstillande så borde han vara återställd.


Vi hade en supertevlig B-kulls träff i helgen och jag har äntligen laddat in bilderna! Jag fick inte till så bra bilder, men i alla fall en del som var helt okej. Det är så kul att sitta ner och prata med alla och att bara få babbla hund :-) Brique gjorde mig nästan gråtfärdig, för han var en kopia av pappa Vargas! Han har iof mer Bellas huvud men kroppen och det övriga är bara pappas. Dessutom skrattade han när han träffade mig, hur underbart är inte det... *ler* Vi ska försöka göra om det och boka in nytt datum, men det har varit väldigt svårt att få ihop det för alla. Så vi får se om vi lyckas!


En rolig sak som hände häromdagen var att vi pratade om tjuvar, jag och Leo. Han frågade hur tjuvar ser ut och vad de har på sig... Vi kom in på samtalsämnet för att jag berättade att man måste stänga både dörrar och grindar när man går hemifrån. Efter en stunds funderade säger Leo: "mamma, tjuvar kan bryta upp trädörrar med en kofot. Men de kan inte bryta upp metalldörrar, eller hur!?" Nä, svarade jag. Det stämmer! Och så var jag ju imponerad över hur kan kunde veta det, så jag var tvungen att fråga... -"Var har du lärt dig det Leo?" och så svarade han: "det har tomten lärt mig!". Hrmmm, är det detta som dagens tomtar lär ut?? *asg*


Kram på er!


1. Hela gänget!

2. Beans & dotter Dilla

3. Brique

4. Belle

5. Blizz

Av Åsa - 1 mars 2009 21:30

Ja. Visst är det så att en olycka sällan kommer ensam. Men nu måste det ju för f-n vända snart!! Vi måste ju ha minst 10 år av lycka tillgodo snart... Det började med Linn och hennes hjärtfel, sedan Vargas snabba bortgång, Dollie och hennes ben, sjukdomar hos släkt och vänner, Roxane som skar upp tassen och höll på att dö, Bella som skadade tån och var sjukskriven för första gången i sitt liv, magsjuka och kräksjuka hos både oss och hundar, Dollies maxade försäkring... Nu är Wes dålig tyvärr. Så förra veckan att han var svullen och halt i ett bakben (hasen) och hoppades att det skulle vara något övergående. Han rusar ju som en galning vid staketet och har gjort några rejäla vurpor på isen... Men jag upptäckte i onsdags att han har mindre muskler på det bakbenet och inte vill stödja helt på det. Bokade tid på en gång och var där i torsdags, inget positivt hade Bosse veterinär att säga, men något allvarligt med största sannolikhet :-( Han vill inte uttala sig innan han kollat upp allt, så nu ska Wes in på måndag och röntgas igenom. På måndag ska dessutom Dollie in på Strömsholm och röntgas om. Tur att jag har min gulliga pappa som ALLTID ställer upp!


I alla fall har det hänt lite roliga saker också... Vi hade B-kulls träff igår och ett gäng glada vovvar och gulliga valpköpare dök upp :-) Jättekul att träffa alla, de är väldigt jämna faktiskt! Många är väldigt lika pappa Varg också, vilket gjorde att det värmde lite extra i hjärtat...Glada, sociala och otroligt vänliga hundar är de flesta i kullen. Det tycker jag är jättekul faktiskt. Och jag kan säga att det var många som vände sig om när vi var ute och gick ca 10 rottisar, lugnt och fint utan något gruff. Flera av syskonen lekte också tillsammans lösa utan problem. Helena m Blizz hade fixat en kanongod paj, så vi hade så trevligt allihop. Tack för att ni kom!!


Förra veckan hittade jag en bok i brevlådan, eller rättare sagt Attila. Vi hade glömt ta in posten så han fick in den med morgondagens tidning. Där låg det ett Pocketogram... Jag öppnade det och det visade sig vara från min kompis Åsa, som hade skickat en bok och skrivit några rader som verkligen värmde mitt hjärta! Tack vännen, det har jag levt på sedan dess :-) Faktum är att jag ofta tänker på att jag är lyckligt lottad som har så bra vänner som ställer upp i vått och torrt. Likaså har vi turen att ha en stor familj som också alltid ställer upp när det behövs, varken barnvakt eller hundvakt är något problem...Och det är tur för det behövs verkligen!


Nu ska jag berätta en rolig histora... I fredags hade jag och min svägerska Lotta (blivande eg, om det ska vara rätt...) fixat en överraskning till våra män. De fick ett kuvert med ett brev i handen på fredags morgon, där stod det att de skulle vara ombytta till träningskläder kl 15.45, och ha en väska med handduk och ombyte till sexiga kläder. De skulle också ha med pass och mobiltelefon. Deras gissningar om vad som skulle hända var oändliga, allt från Finlandsfärja till slalom... Vi hade bokat in dem på spinnigpass, medelpuls, och de höll på att dö båda två ;-) Sedan blev det mosserande rosé och lite snittar hemma hos oss, innan vi åkte till en mysig resturang och åt middag. Barnen var hos morfar, så det var lugnt och skönt ;-) Vi skulle äta efterrätt hemma och spela spel hade vi bestämt. Vi kom hem och fortsatte att ha det fantastiskt trevligt, och Lotta passade på att svänga ihop den planerade kladdkakan. Det blev helt perfekt, kladdig och ändå inte rinng. Vi ställde ut den en stund på bordet ute för att kallna, och vispade grädden. Attila går för att hämta in kakan och kommer tillbaka tomhänt och säger: "jaha, det blir ingen kladdkaka för den har Bella ätit upp..." Nääääää, fattar ni vad besvikna vi blev? Hon åt upp en HEL kladdkaka, dessutom slickade hon sig om nosen när hon kom in... *grrrr* Jag kan ju säga att fisarna legat tunga i luften sedan dess... :-(


Jag har inte laddat in bilder från kameran än. Men det kommer. Men nedan ser ni bilder från förra helgens tävlingslydnadsdag. Det var ett glatt gäng som dök upp och tränade för duktiga Annika. Några av hundarna fastnade på bild, och blev riktigt bra :-) Vi fick beröm för att alla hundarna var så sociala och positiva att jobba med. Jag bokar in två till tillfällen innan lägret.


1. Condor

2. Diego alias "Gunvald"

3.  Dixie

4.  Chilli visar hur man går fot 10:mässigt... Imponerande Annelie!

5. Linn visar hur man sätter på sig halsband...


Kram!

Av Åsa - 23 februari 2009 21:12

Hej vänner!

Jag hinner inte uppdatera bloggen märker jag... Det tar för mycket tid med allt annat: barn, hundar, hem, skola, jobb, lägerfix mm. Allt är i alla fall bra med Dollie, hon återhämtar sig mycket bra! Benet ser fint ut och vi byter bandage varannan dag. Hon ska tillbaka nästa vecka på röntgen, då kan de avgöra hur länge stiften och ställningen ska sitta kvar. Nu är det bara 5 min promenader som gäller, men hon stödjer bra på benet.


Jag har egentligen massor jag vill skriva om, vi har haft en rolig träningsdag med världens bästa lydnadsinstruktör Annika bla. Men jag orkar inte just nu... Nu ska jag plugga, har just kommit hem efter ett 55 min spinningpass, tema "Vätternrundan". Behöver jag säga att jag är stendöd...


Kram

Av Åsa - 18 februari 2009 21:07

Ja, försäkringen är nu maxad. Ingen mer ersättning fram tills juni... SKIT! Dollie blev i alla fall helt överlycklig när jag kom och försökte slicka ihjäl mig ;-) Vi fick råd från Rehab-personal innan vi gick hem, ta det mycket lugnt i två veckor och sedan återbesök. Hon går bra på sitt ben och har en linda som skyddar ställningen. Nu gäller det alla göra allt vi kan för att det ska läka utan problem, för jag har fan inte råd att gå till vet i onödan!


Godnatt från en sliten människa...

Av Åsa - 18 februari 2009 09:06

Hrmmm... De ringde igår men meddelade att hon inte fick komma hem. Allt hade gått bra men hon skulle vara kvar tyckte de. Men idag ska hon hem, det har jag bestämt. Jag tror att hon mår bättre hemma så vi kan pyssla om henne hela tiden. De är säkert jättegulliga på Strömsholm, men hjärtat blir inte helt förrän hon är hemma. Jag är en hönsmamma, jag vet. Sitter och gråter när barnen gör något gulligt på dagarna också, måste jag bekänna... Som när Linn kramade mitt ben och sa "hej mamma" :-)


Förlåt alla människor som jag inte hunnit med! Jag har löjligt mycket just nu och känner mig vrålstressad. Frida och jag har slitit vårt hår med lägret och lagt ner otaliga timmar på det. Påminn mig nästa år hur jobbigt det är, snälla!


På lördag ska vi köra lydnad för Annika Sjöblom, och det finns två platser kvar. Dollie och Tee kan tyvärr inte vara med. Det var tänkt som en D-kulls träning, men övriga intresserade är välkomna. Maila el ring mig i så fall.


Vi ska ha B-kulls träff den 28 feb också kl 10, här hos mig. Det är några vi inte har fått tag på: Brique, Bronx, Belle, Bellinda. Om ni läser detta kan ni väl vara snälla och höra av er så jag vet att ni fått mailen. Helena med Blizz har varit gullig att fixa detta och vi hoppas ju att så många som möjligt vill komma! Det blir en mysig promenad och sedan god fika/lunch.


Trött kram Åsa

Av Åsa - 16 februari 2009 22:13

Jag höll ju på att avlida av nervositet kan jag säga... Kl 16.30 var jag tungen och ringa och fråga varför jag inte hört något... Hon lämnades ju trots allt kl 7.30 Men så kl 18.30 kom samtalet från Lennart Sjöström, operationen hade gått bra :-) Han sa att nu är hennes skadade bakben rakt, eller lika krokigt som det andra bakbenet... Det tog ett tag innan jag fattade att han skojade kan jag säga ;-) Ha ha ha! Allt hade gått bra och de hade gjort en transfixation, tror jag det hette. Hon ska ha skruvar genom benet för att hålla det på plats. Benet var som i ett paket sa han, jag lär väl få se imorgon. Hon skulle behöva det ca 6 v trodde han, men får gå på benet. Ska gå på benet tom. Hoppas det håller sig kallt ett tag till, med tanke på bandage mm. Förhoppningsvis får hon komma hem imorgon!!


Nu ska jag nanna... Tog ett hårt spinningpass ikväll och tog ut mig fullständigt. Helt död blev jag, var tvungen att käka kyckling med pommes och massa bearnaise för att överleva ;-))


Rapporter kommer...

Av Åsa - 16 februari 2009 14:06

Nu går jag och väntar att få höra hur Dollies operation gick... HU! Så då passar jag på att lägga in lite bilder på tema "hjärta" som jag hade tänkt lägga ut i lördags... Alla bilder är från Internet. Sista bilden är de pins man kan köpa denna månad till förmån för alla "hjärtebarn". Läs mer på http://www.hjart-lungfonden.se/abm09-Kampanj---barnhjartan-2009/abm09-Ge-ditt-stod/abm09-pins-puff/abm09-hjartepins/




Av Åsa - 12 februari 2009 13:25

Japp, det gick snabbare än väntat att få tid. Vi fick väl någon VIP-tid eller så ;-) Jag känner mig peppad att komma igång med lill-strumpan efter operationen, med rehab och annan träning. Vill bara ha operationen avklarad så vi kan gå vidare. Till sommaren hoppas jag att vi ska starta i viltspår, vore superkul! Så synd att benet satt stopp för hennes brukskarriär, hon är otroligt lyhörd och fokuserad. Jag hade som mål att starta henne i lydnadsklass 1 vid 10 månader, och det hade nog inte varit en omöjlighet. Jag hoppas att vi ska kunna tävla lydnad senare, vi måste jobba lite hårdare eftersom vi inte kommer kunna köra hopp tex. Så då gäller ju att få höga poäng på det andra. Och så har hon ju inte så bra sittande, eftersom hasen inte går att böja ihop. Men det är ju skitsaker :-)


Här kommer i alla fall lite bilder tagna när Marika med söta Dimma var på besök. Dimma & Dollie är ju bästisar och har superkul ihop. Marika hade med sin son Vilgot också, vi hade hoppats att han och Leo skulle ha kul ihop. Det blir ju dock verkligen inte alltid som man tänkt sig, det har man ju lärt sig ;-) Leo var jättetrött och fick dessutom världens socker-chock av all fika han tryckte i sig... Han rusade runt och skrek och hoppade, och visade upp sitt allra sämsta jag. Han ville inte dela med sig av lekaker och Vilgot fick inte ens sitta i soffan. Jag måste erkänna att jag verkligen skämdes... Och ju mer upprörd jag blev desto värre blev Leo, såklart. Som grädde på moset blev Linn skiträdd för Dimma! Hon skrek hysteriskt varje gång hon fick syn på Dimma, för att inte tala om när hon råkade komma fram till henne... Så fort Dollie kom så slutade hon skrika! Kontentan av det är att jag har ett barn som är livrädd för pudlar (!) men älskar rottisar :-) *asg* Det var i alla fall trevligt att prata med Marika, även fast vi mest fick ropa till varandra...


Kram och hej!

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards