Läger är kul! Vi är ett gäng som tränar i Jönköpingstrakten och bor på ett fantastiskt ställe, Kyrkekvarn. Hit kommer vi tillbaka!

Nu sitter jag i en solstol och sippar på en kall cider, lyssnar på snarkande rottisar och väntar på grillad korv. Kan det bli bättre?! Vi har hunnit med en hel massa, vi har tränat rapport, spår, viltspår, lydnad och tom haft en fotokurs! Dessutom är vädret toppen, grymt!  

LIte bilder kommer här...

Detta är ju såklart Conny JR i full karriär i sökskogen! Det är alltid full fart, om det så tränas lydnad, sök eller rapport. Vilken fantatiskt hund och vilken representant för rasen!

Här är tacksammaste gängen på denna sida jordklotet!! Vi är tacksamma för allt, verkligen. 

Framförallt var vi väldigt tacksamma för den här goda maten i lite rastafari-tema som lätt slank ner i våra magar :-)

Det här är Le Chef, "Are you talking to me"-Zara!

Snygga Dollie P!

Snygga DeNiro!  

Nu laddar vi för fler tacksamma aktiviteter. Det blir tok-tävlingar och grillat lamm ikväll. Först lite rapport och bad bara :-) Nya inlägg med fler bilder kommer!

Japp. Idag fyllde Dollie och hennes underbara syskon i D-kullen 3 år, hipp hipp hurra!! Hon var naturligtvis helt omedveten om detta faktum men jag tror att hon skulle ha sagt att hon hade en "toppendag" om hundar hade kunnat prata. Vi är på landet, och det är barn och hundars favorittillhåll. Vuxnas med, för man får vila. Vila är väl det som minst står på barn och hundars önskelista men på något sätt passar landet alla. Underbart!

Här kommer lite bilder från Dollies dag...

Ja, det var nog en bra hunddag! :-)

Livet snurrar på i en rasande takt! Allt tar alltid längre tid än man tror och nu har jag väntat på en klar hemsidan så att jag ska kunna lägga ut info där, men det får blir här istället.

Träningshelg eller mini-läger för alla träningssugna är bokat!

Vi kommer att ses Kristi Himmelfärd och bo på ett jättemysigt ställe i Jönköping. Vi tränar tillsammans och får tillgång till stora marker, så vi kan göra vad vi vill. Vi har en stor stuga med flera rum och ett stort allrum. Vi lagar mat tillsammans och delar på kostnaden för stuga och mat. Så det blir bara en liten summa för alla  

Datumen är 2-5 juni, och vi samlas på torsdagsmorgonen och tränar fram till söndagen. Måndagen är en ledig dag så då hinner man packa upp hemma innan jobbet börjar igen. Det finns 13 sängplatser i stugan. Vid intresse hör av er!

Kika in på deras hemsida för mer info om stället!

http://www.hundtraff.se/

Ha trevlig kväll!

Åsa

I helgen var vi några som sågs och hade en lite improviserad tränings/utställninghelg. Och det var jättekul! Vi klämde in oss 6 pers och 6 hundar i mitt hus, och det gick över förväntan :-) Träning på dagen och tacos och Melodifestival på kvällen, det kan ju inte bli bättre. Efter en hel del diskussioner så enades vi om att det är orättvist att vissa får åka till Mallorca med sitt jobb och andra får nöja sig med en ask med plasthandskar som tack! Men som sagt, livet är inte alltid rättist... Kul hade vi hur som helst, och dessutom så bokades årets läger!

     
Camilla & DeNiro har finfin kontakt!

 
Vilket samarbete! Kolla benföringen, och hur glad Conny ser ut!

   
Anna & DeVito visar upp sin fina linförighet!

                 
Och syskonen D fastnade allihopa i bitstocken med glädje! Från vänter: Vito, Dollie & Niro.

Den här gulliga lilla hunden ville alla ta med sig hem! Valpkön blev lång och lilla Myran visade upp sina talanger på en massa sätt. Tänk att ha en liten hund som man kan gosa med och som dessutom kan hoppa 1,5 meter stillastående :-) Japp, en sån ska vi ha sa Leo.

På söndagen var det Årsmötesutställning och vi fick en hel del fina resultat!

DeNiro "very good" i öppenklass med fin kritk.

Dixie Q och Daisie T fick båda "excellent" och fick fortsätta att kämpa om placering i öppenklass. Det var en stor öppenklass för tikarna på 22 hundar. På slutet sprang båda tjejerna med mattar så spånet yrde runt benen och båda var kvar bland de sista. Daisie T (Tee) hamnade precis utan för placering medans syrran Dixie Q (Diddi) knep 3:e placeringen med CK!
Beckie placerade sig som 2:a i en stor championklass och fick en strålande kritik!

Vi ställde upp i avelsklass tik med Bella och hennes barn, vi fick HP och en kanonkritik på gruppen! Vi blev BIS-avelsgrupp faktiskt  

Alla tre tikarna fick också vara med i "bästa rörelse", en final för alla hundar som domaren tyckte hade utmärkta rörelser. Ingen av dem knep priset men Beckie sprang länge kvar...

Dessutom som grädde på moset så att säga så fick alla D-syskon godkänd korningsexteriör!

Här är nästan helga gänget efter söndagens utställning!

   
Snygga tjejen Dixie Q! Och vilka  snygga skor matte Vicktoria har...

 
Marie & Tee i ringen, fina tjejor!


Brorsan Niro visar upp sig stiligt under exteriören! Har ni sett vilket underbart huvud han har    

Det blev en rolig helg i goda vänners lag, även fast vi saknade några som fick förhinder. Men det blir fler tillfällen, nu är vi laddade och har redan planerat nästa tillfälle...

Kram från en otroligt fantastiskt enormt tacksam (och jag menar det verkligen...) kennelmamma Åsa  

Man kanske borde skriva ner alla roliga citat från barnen. Tänk vad roliga saker de säger! Leo framförallt, han är en riktig citatspruta. Här kommer lite smakprov:

Leo: -Mamma, vad är en pensionär?

Jag: -Ja, när man har jobbat i hela sitt liv och tjänat in pengar till staten så får man vara ledig när man blir lagom gammal. Så man kan ha roligt och göra vad man vill, som tack liksom.

Leo: - Finns det barnpensionärer? Jag vill ansöka om det. Det verkar ju hur bra som helst!

Leo: -Mamma, varför skakar mormors arm och ben ibland?

Jag: -Det är för att mormor har en sjuksom som heter Parkinsson, som gör att man skakar ibland i musklerna.

Leo: -Varför har sjukdomen ett namn som en människa?

Jag: -Därför att man döpte sjukdomen efter den personen som hittade sjukdomen, han hette Parkinson. (Iof osäker på detta men barn kräver ju svar...)

Leo: -När föddes han?

Jag: -Det var säkert för länge sedan.

Leo: -Då ska jag säga till mormor att hon har tur som har en sjukdom som heter som en människa och som gör att hon kan leva hur länge som helst!

Linn vill inte äta sin mat. Vi har diskussioner om att det är viktigt att äta om man vill bli stor.
-Mamma, om jag äter upp min mat, får jag långa tuttar som dig då?

Leo ska åka iväg med mormor Camilla & morfar över helgen. När vi ska skiljas åt kramar jag honom hårt och säger:
- Lilla hjärtat, jag kommer sakna dig. Vill du att jag ska hämta ett gosedjur som du kan ta med och krama om du blir ledsen?
-Äh, det behövs inte mamma. Jag har ju mormor, hon är jättegosig!

Dollie har en nyfikenhet som nästan är lite besvärlig ibland. Hon ska kolla in ALLT, hela tiden. Stoppa huvudet och nosen i alla slags hål, bära och undersöka allt skräp hon hittar, gräva hål om hon hör spännande ljud och gärna kypa in på spännande ställen. Undersöka alla barnens leksaker, gärna de med ljud, pilla ut legobitar ur fina kreationer och gärna hoppa upp i fönsterna och ev på köksbordet för att kolla läget. En gång försvann hon in i ett avloppsrör och jag trodde hon fastnat, det hade hon inte. Men hon hade hittat något som hon var intresserad av, och höll på där inne en bra stund.

I veckan var jag ute med Marika och hennes pudel Yama, för lite miljöträning. Dollie är understimulerad just nu och ett antal saker har rykt här hemme pga tristess... Så nu skulle hon få något att bita i. Hon tyckte det var toppenkul, hon klättrade i gallertrappor, gick på ramper, kollade in containrar, soptunnor, gick genom glasdörrar och entréer. Allt var jättekul! Gallertrapporna var var smala och vridna och rangliga, de var så kul att hon skuttade lite extra på dem. På slutet av promenaden hittade hon ett gäng ihopsatta kundvagnar som hon tyckte var så spännande, dessutom fanns det en påse i en av dom som luktade gott... Den lirkade hon ut med framtänderna genom 3 vagnars galler. Hon hittade också en pinkade gubbe på promenaden, det var inte lika kul ;-) Hon var lite trött när vi kom hem, men det gick fort över...

NU har vi anmält oss till två kurser i vår. Och hoppas nu att snön försvinner få vi kan börja spåra!

Här är en rolig bild på yrvädret, hennes energi är otrolig! Hon är aldrig trött.

Nyfiken i en strut!

Hittade detta brev som jag skrev till några vänner efter vi kommit hem med Linn. Hjärtat gör ont och tårarna bränner när jag läser det. Jag få samma känsla av ångest och panik som vi levde med under den där veckan, innan vi fick beskedet om att Linn skulle klara sig. Det går inte att beskriva mer än att man stänger av allt, och varenda muskel är spänd till bristningsgränsen. När ovissheten släpper bryter man ihop, och kroppen är så utmattad att man inte orkar stå. Glädjen är överväldigande men också tacksamheten. Vissa saker förändrar ens liv, och efter en sådan händelse ter sig allt annat ganska oviktigt. Livet är faktiskt en gåva. Fråga mig, jag vet.

Hej vänner,

Ja, det har varit en lång och jobbig resa för oss men nu börjar vi se ljus i tunneln... Tänkte att jag skulle berätta lite om hur det har varit och vad som hänt.

Clara Linn föddes den 24/10 kl 23.47 (2007) på Danderyds Sjukhus nästan 4 veckor för tidigt. Förlossningen gick bra men det konstaterades snabbt att hon var rosslig och lite dåligt syresatt. Specialister tillkallades och hjärtfel konstaterades, det blev ambulans till KI till barnkardiologen och neo-natal intensiven. Hjärtfelet hon hade heter transposition, det betyder att de två stora kärlen i hjärtat, lungartären och stora kroppspulsådern satt tvärt emot vad de ska. Så syresatt blod pumpades tillbaka till lungorna och syrefattigt ut i kroppen. Hon hade ytterligare en defekt i hjärtat, en öppning mellan förmaken, som i hennes fall var positiv eftersom den gjorde att blodet kunde blanda sig och ökade upp syresättningen. Läkarna höll också en till öppning i hjärtat öppen med hjälp av medicin, ductus (normalt öppen då fostret är i magen, stängs efter ett par timmar till några dagar efter födsel).

Operationen utfördes en vecka efter födseln, man vill gärna vänta tills bebisarna är lite äldre. Kvällen innan operation fick vi negativa besked om utgången av operationen, de kunde inte se hur Clara Linns kranskärl satt på ultraljud. Kranskärlen är små kärl som går till de två större kärlen och syresätter själva hjärtat. Flytten av dessa kärl som i lillans fall var ca 1 mm i omkrets, är det kritiska skedet i operationen. Om de sitter på ett ofördelaktigt sätt så minskar risken för en lyckad operation drastiskt. Eftersom de inte kunde se hur de satt, flaggade kirurgen för det värsta. Clara Linn var dessutom liten, vilket försvårade det hela. Hon tillhör de minska barn de har opererat.

Ja, ni förstår säkert att den 31 oktober är den värsta dagen i våra liv. Det var helt fruktansvärt att vänta på besked om hur det gått. Och jag var helt övertygad om att hon inte skulle överleva... Vi visste att det kunde ta till 16.30 innan vi fick besked om hur det gått, men redan kl 14.20 ringde kirurgen med positivt besked! Clara Linns kranskärl satt på ett ovanligt sätt, de hade bara sett det några få gånger tidigare, men det var ett sätt som gick att operera.

Efter operationen har det gått väldigt bra, redan första ultraljudet visade att hjärtat återhämtat sig snabbare än man trodde. Hon började äta mat via sonden lite smått, och öppnande ögonen och kikade på oss två dagar efter operationen :-) Vilken lycka, då hade vi bara skymtat ögonen en kort stund innan. Efter två dagar tog de bort drän och kopplade bort respiratorn. Tre dagar efter operation så försökte hon amma för första gången! Då fick vi flytta till en vårdavdelning, där vi fick ha Linn med oss och sköta henne själv. Sköterskor kom in varje timme och kollade hennes värden. Inför varje amning skulle hon vägas och sedan efter, blöjorna skulle också vägas för att se hur mycket hon kissade. Så det var lite pyssel. Varje dag var det röntgen och ultraljud också.

När läkarna gick rond på måndagen så berättade de att vi skulle få åka tillbaka till Astrid Lindgren, eftersom allt flöt på så bra. Helt underbart! Samma dag vi skulle åka till Stockholm tog de bort sonden, eftersom hon ammade så bra. Vi fick åka tåg och ta med oss Linn, det var väldigt nervöst att ta ut henne bland folk men det gick! Väl framme i Stockholm kom vi till en vårdavdelning på Astrid, och där behövde vi bara stanna ett dygn för att de skulle göra nya tester och ultraljud. Sedan kom den stora dagen och vi fick åka hem, jippi!

Väl hemma har det flutit på jättebra med Linn. Hon äter och äter hela tiden, och uppför sig som vilken bebis som helst. Leo älskar sin lillasyster och vill pussa och krama henne hela tiden, jättegulligt att se! Nu väger Linn 2,9 kg och är 51 cm lång.

Kramar Åsa

Faktum är att jag på något konstigt sätt är glad för att vi fått gå igenom detta... Det som inte dödar en stärker en heter det, och det stämmer faktiskt. Man får perspektiv på tillvaron och inser att vi människor själv skapar våra öden, vill man så kan man. Och det är en insikt som jag är väldigt glad över att ha fått. Likaså inser man vad som inte är viktigt, och lägger inte en sekunds onödig energi på det.

En av de första bilderna på Linn. Tagen när hon är ett dygn gammal ungefär. Näsduken hon har på huvudet hade jag innanför tröjan, och när de lade den nära blev hon lugn... Man ser att hon är blåaktig i huden, särskilt händer och runt ögonen.

Så här såg hon ut när vi fick träffa henne efter operationen. Vi var så otroligt förvånade över att den blåaktiga tonen försvann så omgående, fast hon är svullen och full med slangar ser hon i alla fall bättre ut för oss!

Här är första bilden på Linnis med öppna ögon! Hon kikade precis efter förlossningen men sedan orkade hon inte öppna ögonen förän efter operationen. När de tog bort respiratorn och skulle väcka henne pratade sköterskorna med henne och uppmanade henne att vakna. Hon rörde inte en fena. Då gick vi fram och sa" hej lilla hjärtat" och pussade henne. Hon öppnade ögonen direkt!

Tack älskade Linn för att du finns hos mig!

Vi får se hur det går, men nu måste det blir fart på bloggandet... Och hemsidan. Jag skäms för att det inte händer något på den fronten. Jag skyller på att det är fullt upp på alla andra fronter ;-)

Men inlägg behöver ju inte vara långa. Kolla här, detta är en underbar video på Devarox DeVito "Vito" och hans nya "lillebror" Pricken (som är en Västgötaspets). Är inte Vito helt underbart snäll med lilla kompisen!?