Jag känner mig faktiskt frustrerad över det. Det är full rulle HELA dagarna i ända och jag stupar utmattad i säng varje kväll. Ofta hinner jag inte ens sätta igång datorn, till min stora förtvivlan... Jag beundrar de som har fler barn, hur kan de hinna med allt utan att gå under? Jag tycker inte att jag hinner ens en bråkdel av det jag tänkt mig!

Ja, det är ganska bra med hundarna- i alla fall med 2 av 4. Roxane mår inte så bra just, hennes sår vill inte läka. Det är en biverkning av kortison hon ätit som gjort hennes hud tunn. Nu är det bortplockat och hon äter antibiotika, men eksemen har spridit sig och de är inte fina. Det ända vi kan göra är att vänta, vilket känns fruktansvärt jobbigt. Mitt älskade hjärta, när man är gammal ska man må bra och slippa sån't skit. Jag provar just nu alla möjliga vägar, silvervatten att tvätta med och zinkpasta på såren. Ger tillskott i maten mm. Hoppas hoppas... Det vore ju rent för-vligt om det skulle vara en sådan sak som skulle vara slutet för henne. Hon som varit så otroligt frisk i hela sitt liv!

 Lilla Dollie är sådär just nu. Ett tag var benet otroligt mkt bättre men nu är det lite sämre igen. Vi jobbar på och hoppas att det blir bättre igen.

Annars har vi kräksjuka... Linn började kräkas i onsdagsnatt och vi körde skytteltrafik hela natten. Trots alla möjliga säkerhetsåtgärder började Leo kräkas idag, och har kaskadkräkts i flera timmar. Jag sitter med en lånad bärbar dator i knät i en nerkräkt soffa med en sovade Leo, han måste vaktas eftersom han tom kräks i sömnen... Nu bubblar det i min mage och jag känner mig illamående. Blä, kräksjuka är gräsligt.

Nu ska jag gå och kräkas... Ha det!

För min älskade Roxane idag! Idag fyller hon nämligen hela 11 år... Det är fantastiskt och underbart, och samtidigt väldigt ångestframkallande då man inser att man ska vara väldigt glad om hon får må bra ett år till... Mammas hjärta, hon är en på miljonen... Jag kommer aldrig att få en hund som Roxane igen. Det bara är så. Jag är så lyckligt lottad som fått chansen att ha henne hos mig i så många underbara år. Hon är Devarox grunsten och hunden med stort H som skapade mitt intresse för hundträning, tävling samt uppfödning. Min plutta som alltid ställer upp och som är världens mest trogna vän!

Vi firade idag med oxöra till frukost, en härlig promenad samt paketöppning. Hon fick en knorrade dinosaurie och var vädligt glad för det, hon älskar nämligen att öppna paket! Hon är också omåttligt förtjust i gosedjur, hon leker med dem försiktigt och vårdar dem ömt. Sedan blev det godis-tallrik och märgben... Fisarna ligger tunga i luften nu... *puh*

Igår spårade jag faktiskt med alla hundarn, och det var ju tur med tanke på vädret idag! Det gick bra för allihopa och bäst för Bella och hennes dotter. Roxane är jag alltid rädd ska få en hjärtattack för hon hetsar upp sig något ofantligt medan hon väntar på sitt spår... Det gick bra denna gången också och hon tog spåret med stor entusiasm!

Här kommer några bilder tagna under året på min drottning Roxane! Bilderna från idag kommer senare, kameran är kvar hos morfar där vi firade en del av dagen...

Kram & hej

Jag har egentligen massor som jag skulle vilja skriva, just därför orkar jag inte... *hrmmm* Ni får nöja er med bilder på sötisen Dollie! Frida är den duktiga fotografen :-) Tack för hjälpen vännen!

Kram och hej!

Hej alla!

Nu var det sådär löjligt länge sedan jag skrev här igen... *hrmmm* Jag får skylla på fullt upp som vanligt. Det är kul att ha saker och göra men ibland saknar man egen tid att sitta ner ostörd. Ibland funderar jag på vad jag gjorde innan vi fick barn... man kunde sova länge på morgonen, man kunde sitta och ta en kopp kaffe och man kunde vila om man kände för det. Nu är det en lyxvara, vilket iof gör att man uppskattar det mer!

I helgen var det full rulle. Jag hade 30-års fest för de närmaste med Halloween-tema, riktigt kul faktiskt! Dock blev det inte den farten i festen som jag hade hoppats på, de flesta körde bil och kunde inte inta mina goda "blod-drinkar"... *fnys* Nästa alla var i alla fall utklädda och det var ju skoj! Attila hade lånat en peruk av sin mamma och var "Bogdan" med Hawaii-kläder och massa bling-bling. Det roliga var att Linn inte kände igen honom med peruk och gallskrek när hon såg honom, när han tog av den sträckte hon fram armarna mot honom och ville kramas :-) Riktigt roligt! Jag var pirat (jag vet, favorit i repris...), Linn var djävul och Leo var Batman. HUndarna var utklädda till Rottweilers... Ha ha ha! Trist skämt ;-)

Sedan morgonen efter så var det utställning i Enköping och DeVito & Dixie Q var med. Det gick bra och de skötte sig alldeles utmärkt! Det var så roligt att se hur trygga och glada de var i ringen! Dixie blev 2:a i sin klass m HP, Vito blev 6:a för domaren önskade mer massa. Det kunde vi iof hålla med om men det kommer att ta sig :-) Han är väldigt bra i kroppen och lite av en "sportmodell".

I mådags var det dax för Dollie att gå till vet igen... Och denna gång så fick vi äntligen lite positivta nyheter! Armbågarna såg, tro det eller ej, faktiskt bra ut. Jag har hållit på och funderat om det kan vara tåfrakturen de hittade på en yttertå i framtassen som kanske är roten till det onda. Det kanske kan vara så, vi får väl se... Men mycket kan ju hända än, så man ska väl inte ropa hej än. I alla fall var det väldigt skönt att se att hon inte hade några pålagringar hittills. Så detta gjorde ju framtidsprognosen avsevärt ljusare :-)

I går var jag äntligen på första besöket hos Therese Asplund, Stora och små tassar. Och det var så skönt att komma igång med behandlingen av felbelastningarna! Dock fick jag skämmas ordentligt då jag insåg att jag kanske borde tränar passivitet inför detta... Att ligga still är ju inte direkt Dollans grej, hon ålade, pussades, snurrade, rullade och sprattlade i en och en halv timme... Jag var helt svettig! Nu ska der tränas ordentligt om vi ska klara av att köra alla streching övningar varje dag. Hon fick i alla fall beröm för att hon är så gullig, och det säger alla som träffar henne faktiskt. Det liksom lyser om henne, hon har det där lilla extra. Mammas plutta! I alla fall fick hon ultraljud över operationssåret där honhar fått en broskbildning, och man såg under behandlingen hur svullnaden minskade! Helt sjukt... Idag är det inte alls lika svullet och alldeles mjukt igen. Härligt! Nu ska vi tillbaka nästa vecka, och så gäller det att köra hårt hemma.

Och så lilla Roxane då. Hon fick ju ett våteksem efter gipset tagits bort. Typiskt! Det blev två stora fula sår över natten, hon som aldrig tidigare haft det. Hon fick antibiotika och det har inte blivit bättre tyvärr. Så idag fick hon återbesök och så togs biopsier för att utesluta tumörer. Bosse veterinär misstänker att hon är överkänslig mot antibiotikan, för såret blöder hela tiden. Så vi tog bort antibiotikan och nu fyller jag henne med nyttigheter som fiskolja, MSM, c-vitamin och benmjöl. Jag hoppas det hjälper! I alla fall träffade hon sin kennelmamma Helena där och blev jätteglad :-) Underbart!

Ja, imorgon ska Dollie träffa sin kompis Dimma :-) Vi ska ta en miljöpromenad och prata sjuka hundar. Visst är vi hundmänniskor knäppa ibland... men jag tycker det ska bli kul ;-) Inte att de är sjuka såklart, men skönt att få ventilera med någon som också är insatt och få lite feedback. Och så väldligt kul att Dollie & Dimma ska få umgås lite. Och så ska vi fika, det får inte glömmas bort! Jag erkänner, jag är en fika-galning...

På lördag ska jag träffa Vito och Gunvald med bihang, och så ska vi träna lite! Kul kul kul :-)

Kram och hej leverpastej!

Och det måste jag säga, det är jobbigt... Jag har hål i huvudet av alla Pokémon-diskussioner här hemma. Den är coolast och kan göra eld, en annan kan göra is och den tuffaste kan skjuta blixtar... Alla har ju namn som jag definitivt kommer inte ihåg. Det önskar, tjatas om att köpa Pokémon-bollar med olika gubbar i, det är ett rent helvete att gå i en mataffär för man vet aldrig var dessa små prylar kan dyka upp... För finns de så kommer man aldrig därifrån utan en lååång diskussion som alltid slutar med ett hot: om du inte kommer nu får du inte köpa godis på lördag (eller liknande...). Jag vill inte hålla på med hot, tror faktiskt inte alls på den metoden. VI bestämde oss här om dagen att det var slut med hoten, nu skulle vi tänka ut andra sätt. Oj, det var svårt. Man fick bita sig i tungan hela tiden... Men ibland halkar man dit i alla fall måste jag erkänna...

Hundgänget då... Ja, det börjar synas ljusglimtar i horisonten! Bella är helt frisk och även Wes. HURRA!!!! Nu ska vi ut och träna i veckan. Rox har börjat gå små korta promenader flera ggr per dag och börjar få tillbaka orken och glädjen. Hon fick ju typiskt nog våtekem efter att jag testade ett nytt naturpreparat (MSM), vet inte om det var orsaken men dagen efter första dosen hade hon två stora fula sår. Hon har aldrig tidigare i sitt snart 11-åriga liv haft det. Jag fick sätta in penicillin efter några dagar för hon blev så påverkad, det har hjälpt och hon mår bra nu. Hon ska få massage när såren är borta och kanske få simma lite också. Dollies rehabtid ställdes in igen, vilket var sorligt för jag hade gjort jätteansträngningar för att få det att funka. Så det känns lite frustrerande att vi inte kommit igång ännu. Hon är i alla fall pigg och glad lilla stumpan!

Tänker på en vän och andra runt omkring, som har fått tunga besked. Vet hur det är och lider fruktansvärt med dem... Det är så orättvist många gånger, livet alltså. Man vill så gärna att det finns en mening med det som händer, men oftast hittar man ingen. Det finns bara kvar en massa "varför"...

Kram och hej!

Här kommer utlovade bilder på underbara Devaroxare!

Till det får ni en liten historia á la Leonard... Igår när vi åkte till dagis var det dimma hela vägen, ganska tjock också faktiskt. Vi pratade om det och jag förklarade att det var vädret som gjorde att det blev dimmigt. När vi kommer fram till Leos helt nybyggda dagis så står det ett gäng gubbar och lägger asfalt, och det ryker rejält om maskinen. Då säger Leo: "Men titta mamma, det var inte alls vädret som gjorde dimman det var arbetarna!"

Bilderna:

1. DeVito

2. DeVito

3. Conrad (Camelot)

4. Conrad

5. DeNiro

6. DeNiro

7. Doris D

8. Doris D

9. Cayenne

10. Conny JR

11. Cayenne

12. Cpike

13.  Cpike

14. Cayenne & DeNiro

15. Cayenne

Idag tog Linn sina första steg! Mammas lilla plutta... Hon skrattade och såg ut som en liten krabba när hon bredbent gick sina första steg. Sedan skulle hon testa igen, och igen och igen :-) Snart springer hon väl lilla prinsessan!

Läste en så himla bra artikel om något som kallades för 10-10-10 metoden i tidningen Mama. Det gick ut på att man skulle fundera över vad konekvensen av ett handlande blir om 10 minuter, 10 månader och 10 år. Väldigt praktiskt och stärkande när det gäller många saker och kanske framförallt barn tror jag. Ska man åka hem från kompisarna när man är på middag och barnet skriker, eller ska man stå ut? Om 10 min så kanske barnet skriker ännu värre, eller så kanske det har slutat... Om 10 mån så kanske barnet är vant vid att hänga med på saker och om 10 år kanske man har kvar en bekantskapskrets trots småbarnsåldern. Om man åker hem så är det lugnt om 10 min, men om 10 mån så är det lika jobbigt att gå bort med barnet, och om 10 år så kanske man inte har kvar kompisarna eftersom man hellre höll sig hemma med barnen. Ja, det kanske inte är det bästa exemplet men man fungerar ju gärna så att man vill undvika obehag i stunden istället för att stå ut och tänka att det blir bättre... I alla fall jag! Nyttigt att få lite perspektiv på saker ibland.

Imorgon ska ni får se lite bilder på Devaroxare som trillat in i mailboxen... Jag efterlyser fler bilder!

Kram och hej!

Hej alla!

So far so good... Kan man väl säga om tiden efter operationen. Utom möjligtvis att Dollie lyckades slicka på sitt smärtlindringsplåster så hon blev illamående... Hon är riktigt duktig lilla Dollan, och det bästa av allt... Det var inget GIPS, bara några stygn! Jag som oroat mig så över hur vi skulle hålla gipset torrt, och så slapp jag det :-) NU ska hon hållas i stillhet en månad, och sedan röntgen igen. Tydligen fanns det en chans att benet skulle kunna bli bra med denna operation, även fast de trodde chansen var liten. Det verkar mest vara oro över armbågarna nu. Så vi proppar i henne glukosaminer, MSM, fiskolja mm. Det hjälper säkert inte men det känns ju bra att göra något. Någon som har erfarenhet av bra preparat? Det är ju en djungel...

Igår blev jag så glad att jag avr tvungen att gråta en skvätt... Kvällen innan kom vi ju hem från Strömsholm där vi hämtat Dollie, ca 20.30 Jag var helt slut och dök i säng. På morgonen så hittade jag ett kuvert på bänken i köket... öppnade det och hittade världens finaste mössa till Linn!!!!! Min otroligt gulliga valpköpare och vän, Caisa, hade stickat den till Linn som 1-års present! Jag blev så otroligt glad och kände mig lyckligt lottad med sådanan vänner omkring mig, och faktum är att mössan gjorde hela gårdagen bra. Jag blev så glad varje gång jag tittade på den :-) Och för att inte tala om hur söt Linn blev i den... Gullungen! TUSEN TACK CAISA!!!!!!!!!!!!!!!! Kolla in bilderna bara, visst är hon söt min lilla dotter :-)

Imorgon ska vi ha kalas! Vi fick ju skjuta på Linns kalas förra veckan då barnen fick höstblåsor, så imorgon kör vi :-) Drog iväg och köpte korv m bröd nu på kvällskvisten, och i morgon bitti ska jag åka till det nyöppnade bageriet och köpa tårta. Ska bli kul att babbla lite skit med mina mamma-vänner :-) Jag har kommit på att jag har gjort en kategorisering av mina vänner... hundvänner och mammavänner :-) Knäppt! Det är ju vänner allesammans, så jag ska nog bara säga vänner from nu.

I alla fall lider jag av att inte träffat Frida på länge. Vi brukar ju ses ett par ggr per vecka och babbla minst en gång per dag. Nu har det varit full rulle hos oss båda så vi har liksom inte hunnit med. Väldigt trist, jag funderar på att kidnappa henne och släpa med henne på någon trevlig bio. Misstänker att hon kan behöva det! Det är tufft när barnen skriker på nätterna och har oroliga perioder, man går liksom in en koma. Vägar väl inte berätta att Leo inte sov en hel natt förän har var 2,5 år...

Bifogar några bilder på Dollie som valp!

Kram och hej!