Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Åsa - 16 april 2012 22:24

De 1 april somnande min älskade Roxane in för evigt... Roxane fanns med mig i 14, 5 år. Hon var liksom rottisen som hade allt. Hon kom till oss när hon var 5 månader gammal. Vi hade kontakt med Helena på Deminas Kennel och åkte till henne för att hälsa på henne inför den väntade valpkullen. När vi kom dit så finns det en söt liten långbent tik som Helena fått tillbaka pga allergi. Vi var helt inställda på valp från nästa kull men efter att tänkt på den lilla flickan oavbrutet så ringde vi Helena och tjatade för att vi skulle få köpa henne. Och det fick vi, vilken lycka!

Roxane promenerade in i våra liv som om hon alltid varit med oss. Hon sov hela nätterna, hon var redan rumsren och otroligt trygg. Hon blev min hund från första dagen, alltid mammas prinsessa... Hon följde med överallt och hon kunde alltid gå lös, hon omvände många människor till att faktiskt älska rasen. För mig blev hon inkörsporten till ett livslångt hundintresse, och ett stort intresse för rasen Rottweiler. Hon visade mig vilken otrolig glädje det är att ha hund och hon visade hur en rottweiler ska vara. Det är jag förevigt tacksam för.

Att hundar inte lever så länge med våra mått, vet man om när man köper hund, men man kanske inte inser vilken sorg det är att mista en familjemedlem... Sorgen sköljer över en och man försöker vara tacksam för all tid man faktistk fått, men på något sätt så hjälper inte det. Med tiden blir det lättare att se det och vara tacksam, och det är ju tur... Men för mig är det för tidigt än. Att förlora 2 hundar på drygt ett halvår är faktiskt tungt, väldigt tungt... Men jag är glad för att hundarna har varandra i hundhimlen, det är en tröst faktiskt. Bella och Roxane, först går dottern bort och sedan mamman... Mina fina flickor, jag saknar er så otroligt mycket.

 

Av Åsa - 5 februari 2012 21:12

Ja, det är inte alltid lätt att hitta tid till att blogga. Det finns så mycket annat än datorer och sociala medier i livet. Sista inlägget handlade om Bella och hennes hälta. Det som hände var att jag fick en tid hos en specialist som hittade en tumör i bogen på Bella. Hon fick somna in på en gång jag fått beskedet, med massor med tänka ljus i rummet höll jag om henne när hon tog sitt sitsta andetag... Livet är inte rättivst.


Livet går vidare och man hittar en vardag. Men ibland blir man smärtsamt påminnd om saknaden, en situation som gör att allt kommer upp till ytan igen. I fredags hade jag ett sådant tillfälle. Leo hade haft 7 års kalas och huset var fullt med popcorn, godis och smulor från maten. Bella fullkomligt älskade mat, och att städa efter fester var hon fenomenal på. ALLT nosades upp och slickades upp, även om det innebar att möbler behövdes flyttas. Hon var som en ångvält när det vankades mat. Min älskade Bella Bison, ingen är som du... Saknaden är enorm.


I helgen har vi varit ute mycket. Dollan är en fena på att dra barnen på Snowracern! De slåss om att få åka efter henne, toppen bra :-) Och så slipper ju jag dra så mycket...

   

Av Åsa - 30 augusti 2011 20:51

Bella är halt. Tvärhalt. Det har hänt en gång tidigare, för dryga 2 år sedan. Hältan kommer över natten, från en dag till en annan utan förvarning. Efter ett par dagar såg man en svullnad i handleden. För två år sedan misstänkte man skelettcancer, alt en infektion i skelettet i handleden. Hon fick antibiotika för att jag tjatade på att de skulle göra något, vad som helst för att försöka. Efter 2 veckor blev hon plötsligt helt bra, över natten. Vaknade en morgon och var som vanligt men svullnaden var delvis kvar.


I maj kom hältan tillbaka, exakt samma hälta, den kom över natten. Det specifika stället på handleden svullnade något igen. Jag satte in samma antibiotika och inom 24 tim var hon helt bra igen. Hon röntgades och man såg att det var en utväxt pga tidigare infektion i skelettet, men den såg inte aktiv ut. Hon åt antibiotika i 3 v och var sedan bra ett par veckor, sedan kom hältan igen...


Samma sak igen, ny kur och helt bra inom 24 tim. Efter 4 veckor slutade den kuren och hältan kom snabbt tillbaka. Teorin var att det var fel antibiotika och en ny sort sattes in, den hjälpte inte alls. Och när vi bytte tillbaka så hjälpte inte heller den första sorten längre. Och på den vägen är det.


Vid ny röntgen så ser det ganska lika ut, det ser inte ut som en pågående infektion och kan vara begynnande skelettcancer. MEN varken jag eller veterinären tror det är cancer, för det är mycket som inte stämmer in på det. Men som Bosse veterinär klokt sa, "det finns en första gång man ska se allt". Dvs det kan ju vara det. Men oavsett vad det är så måste hon bli bättre, för så här kan hon inte leva så länge till...


I måndags kollade man ALLT, hon är röntgad från svanstipp till nos och varenda blodprov är taget. Allt visar att hon är i topptrim, och är man en 9 årig rottis är det inte illa... Jag valde att ta biopsier för att se om det kan ge något. Min extra mamma Camilla jobbar med ett läkemedelsföretag som kan göra avancerade analyser, så de har ställt upp med alla sina instrument. Camilla har ringt SVA och de kommer att utföra en annorlunda typ av analys som ska skickas till Norge för analys. Bara nu detta ger något...


Håll tummarna!


Bella på Gotland i somras...  

Av Åsa - 29 juli 2011 22:37

Ja, då händer detta om man har rottisar i familjen :-) Min pappa är galet rolig ibland... när Leo bjöd in till Harry Potter middag på Gotland, så uppmanades alla att vara finklädda. Morfar skulle ha slips eller fluga. Men han hade ingen med sig, så man "tager vad man haver". Barnen skrek av skratt och Wesley som är konstant hungrig spanade in godbiten direkt. Så till förrätten som bestod av "trollstavar med ost" så knep Wes flugan!


             

                    

Av Åsa - 25 juli 2011 14:28

Nu ska jag bjuda på sommarens i särklass godaste sås! Passar utmärkt till grillat lamm och kyckling. Passar nog egentligen till allt, bara att testa. Receptet kommer från min kompis Elin, som nämde över en kaffe på jobbet. Och oj säger jag bara... När man väl gjort den en gång, så blir den en klassiker :-)


Ingredienserna är enkla: '
Soltokade tomater
Vitlök
Basilika
Creme fraiche / yoghurt / gräddfil


Blanda som du själv gillar, mixa eller välj strimlade tomater om inte har tillgång till mixer. Ta så mycket basilika som du tycker är lagom! Och börja med en halv vitlök (solo) för den blir starkare när den stått till sig lite.


I veckan grillade vi lamm och åt med en härlig festaostsallad, och till det såklart "den goda såsen" med ekologisk odlad rubin-basilika. Sjukt gott! Basilikan köpte jag i en handelsträdgård för hela 20 kr, stor som ett träd var den också. Den ska med hem från GOtland och växa i min kryddträdgård, köpte också en kanel-basilika. Spännande!


 

Av Åsa - 24 juli 2011 21:55

När jag var liten visste jag allt. Kändes det som. Alla frågor fanns det svar på, även fast svaren ibland förvirrande mig. Idag vet jag bättre. Det finns inte svar på alla frågor, även fast man önskar det. Det finns inte heller något svar på varför grymma saker sker eller varför vissa drabbas av förlust som är så oerhörd så att man inte kan förstå...


I Norge finns det många många människor som sörjer djupt just nu. Barn, barnbarn, syskon, vänner, skolkamrater, grannar, mammor, pappor och medmänniskor som har mist någon. Många har också mist tron på en god värld och det är också en ofantlig sorg. Vi kan inte skydda oss eller de vi älskar, hur vi än önskar det. Läser ungdomarnas berättelser, de som överlevde. De skriver att de uppdaterade Facebook och Twitter medan skottlossningen pågick, innan de meddelade sina föräldrar... Hur blev världen så här? En medievärld där nyheter färdas i blixtens fart och att uppdatera sin status på en mediaportal är det viktigaste av allt? Eller är det av hänsyn till sin familj, sina vänner som man lägger ut det där? Är det en tröstande tanke att läsa att "jag lever än men en galning har skjutit massor av mina vänner". Hur mår man när man läser något som det som anhörig?


Jag har genomlevt sorg, tro mig. Jag vet hur det är att vänta på besked om ens barn ska överleva eller inte, jag vet också hur det är när man mister någon nära, jag vet hur man ska prata med barn om döden. Det är ingen kunskap jag vill ha men den finns där. Det gör också mig rädd för att ett mediesamhälle är på väg att ta över vårt sanna jag. När ett tangentbord gör att du kan utbyta tankar med andra liksaninnade världen över, utan att någonsin mötas. Att det kan skapas förtal och rykten, att man tappar fotfästet och känner gemenskap med andra som är lika illa ute. Jag har sett det hända i hundvärlden. Skriker man högst, är det man säger sant. Säger man inget är man skyldig till vad som helst. Vad hände med vår förmåga att vara kritiska och våga stå upp för rätt och fel? Jag säger inte att jag tror att detta kunnat stoppas för att någon sa ifrån, men det är en läskig tanke hur påverkade vi kan bli.


Vilken ofantlig förlust detta är för världen och för mänskligheten. Att se bilder från Oslo där byggnader är raserade och folk skadade av bombattentatet och sedan bilder på döda barn och ungdomar som ligger utspridda över ön. Nej, världen är inte alltid rättvis eller god.

Av Åsa - 21 juli 2011 21:53

Man kanske borde skriva ner alla roliga citat från barnen? Min kollega på jobbet sa just det för ett tag sedan, kanske skulle man bli författare? Med inspiration från de små vilda barnen så kan mycket ju hända, det gäller bara att skriva ner det snabbt. Tänk vad roliga saker de säger! Leo framförallt, han är en riktig citatspruta. Här kommer lite smakprov:

Leo: -Mamma, vad är en pensionär?

Jag: -Ja, när man har jobbat i hela sitt liv och tjänat in pengar till staten så får man vara ledig när man blir lagom gammal. Så man kan ha roligt och göra vad man vill, som tack liksom.

Leo: - Finns det barnpensionärer? Jag vill ansöka om det. Det verkar ju hur bra som helst!

Linn vill inte äta sin mat. Vi har diskussioner om att det är viktigt att äta om man vill bli stor.
-Mamma, om jag äter upp min mat, får jag långa tuttar som dig då?

Leo ska åka iväg med mormor Camilla & morfar över helgen. När vi ska skiljas åt kramar jag honom hårt och säger:
- Lilla hjärtat, jag kommer sakna dig. Vill du att jag ska hämta ett gosedjur som du kan ta med och krama om du blir ledsen?
-Äh, det behövs inte mamma. Jag har ju mormor, hon är jättegosig!


Av Åsa - 21 juli 2011 21:35

Oj vad länge sedan jag kände mig insiprerad  att skriva här. Men nu efter en veckas semester så är jag faktiskt lite sugen på att plita ner några rader! Det känns ju lovande, får se hur länge det håller i sig...


Just nu semestrar vi på Gotland, 6 människor och 4 hundar. Med i bilen har vi en himla massa bebisar (Linn måste ha med ALLA), en väska med utklädningskläder, alldeles för mycket kläder och en himla massa annat onödigt. Tur att vi har släp!


Förra året när vi var här, så var det otroligt varmt och det var som att vara på utlandssemester. I år är vädret mer växlande men det gör inget. Det är varmt och fuktigt och känns som sommar i alla fall. Just nu sitter jag inne och hör åskan mullra och blixarna lyser upp himlen, mysigt!


Efter en härlig middag bestående av grillat lamm, avocado & fetaostsallad, viltlöksstekta bönor och sås av soltorkade tomater (har ett sjukt gott recept), så tog vi en tur till kalkbrottet med hundarna. Det är en skön promenad och så vackert där. Vi såg en fantastisk himmel med strålande sol bakom ett moln på vägen dit, faktiskt helt gudomligt...

    
Hundarna ser lite glada ut när de ser kalkbrottet och man måste hålla i så de inte bara kastar sig i, det är ju en ganska vass kant innan vattnet...

  
             

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards