Direktlänk till inlägg 20 februari 2011

Vissa händelser förändrar ens liv...

Av Åsa - 20 februari 2011 21:06

Hittade detta brev som jag skrev till några vänner efter vi kommit hem med Linn. Hjärtat gör ont och tårarna bränner när jag läser det. Jag få samma känsla av ångest och panik som vi levde med under den där veckan, innan vi fick beskedet om att Linn skulle klara sig. Det går inte att beskriva mer än att man stänger av allt, och varenda muskel är spänd till bristningsgränsen. När ovissheten släpper bryter man ihop, och kroppen är så utmattad att man inte orkar stå. Glädjen är överväldigande men också tacksamheten. Vissa saker förändrar ens liv, och efter en sådan händelse ter sig allt annat ganska oviktigt. Livet är faktiskt en gåva. Fråga mig, jag vet.


Hej vänner,

Ja, det har varit en lång och jobbig resa för oss men nu börjar vi se ljus i tunneln... Tänkte att jag skulle berätta lite om hur det har varit och vad som hänt.

 

Clara Linn föddes den 24/10 kl 23.47 (2007) på Danderyds Sjukhus nästan 4 veckor för tidigt. Förlossningen gick bra men det konstaterades snabbt att hon var rosslig och lite dåligt syresatt. Specialister tillkallades och hjärtfel konstaterades, det blev ambulans till KI till barnkardiologen och neo-natal intensiven. Hjärtfelet hon hade heter transposition, det betyder att de två stora kärlen i hjärtat, lungartären och stora kroppspulsådern satt tvärt emot vad de ska. Så syresatt blod pumpades tillbaka till lungorna och syrefattigt ut i kroppen. Hon hade ytterligare en defekt i hjärtat, en öppning mellan förmaken, som i hennes fall var positiv eftersom den gjorde att blodet kunde blanda sig och ökade upp syresättningen. Läkarna höll också en till öppning i hjärtat öppen med hjälp av medicin, ductus (normalt öppen då fostret är i magen, stängs efter ett par timmar till några dagar efter födsel).

 

Operationen utfördes en vecka efter födseln, man vill gärna vänta tills bebisarna är lite äldre. Kvällen innan operation fick vi negativa besked om utgången av operationen, de kunde inte se hur Clara Linns kranskärl satt på ultraljud. Kranskärlen är små kärl som går till de två större kärlen och syresätter själva hjärtat. Flytten av dessa kärl som i lillans fall var ca 1 mm i omkrets, är det kritiska skedet i operationen. Om de sitter på ett ofördelaktigt sätt så minskar risken för en lyckad operation drastiskt. Eftersom de inte kunde se hur de satt, flaggade kirurgen för det värsta. Clara Linn var dessutom liten, vilket försvårade det hela. Hon tillhör de minska barn de har opererat.

 

Ja, ni förstår säkert att den 31 oktober är den värsta dagen i våra liv. Det var helt fruktansvärt att vänta på besked om hur det gått. Och jag var helt övertygad om att hon inte skulle överleva... Vi visste att det kunde ta till 16.30 innan vi fick besked om hur det gått, men redan kl 14.20 ringde kirurgen med positivt besked! Clara Linns kranskärl satt på ett ovanligt sätt, de hade bara sett det några få gånger tidigare, men det var ett sätt som gick att operera.

 

Efter operationen har det gått väldigt bra, redan första ultraljudet visade att hjärtat återhämtat sig snabbare än man trodde. Hon började äta mat via sonden lite smått, och öppnande ögonen och kikade på oss två dagar efter operationen :-) Vilken lycka, då hade vi bara skymtat ögonen en kort stund innan. Efter två dagar tog de bort drän och kopplade bort respiratorn. Tre dagar efter operation så försökte hon amma för första gången! Då fick vi flytta till en vårdavdelning, där vi fick ha Linn med oss och sköta henne själv. Sköterskor kom in varje timme och kollade hennes värden. Inför varje amning skulle hon vägas och sedan efter, blöjorna skulle också vägas för att se hur mycket hon kissade. Så det var lite pyssel. Varje dag var det röntgen och ultraljud också.

 

När läkarna gick rond på måndagen så berättade de att vi skulle få åka tillbaka till Astrid Lindgren, eftersom allt flöt på så bra. Helt underbart! Samma dag vi skulle åka till Stockholm tog de bort sonden, eftersom hon ammade så bra. Vi fick åka tåg och ta med oss Linn, det var väldigt nervöst att ta ut henne bland folk men det gick! Väl framme i Stockholm kom vi till en vårdavdelning på Astrid, och där behövde vi bara stanna ett dygn för att de skulle göra nya tester och ultraljud. Sedan kom den stora dagen och vi fick åka hem, jippi!

 

Väl hemma har det flutit på jättebra med Linn. Hon äter och äter hela tiden, och uppför sig som vilken bebis som helst. Leo älskar sin lillasyster och vill pussa och krama henne hela tiden, jättegulligt att se! Nu väger Linn 2,9 kg och är 51 cm lång.

Kramar Åsa

 

Faktum är att jag på något konstigt sätt är glad för att vi fått gå igenom detta... Det som inte dödar en stärker en heter det, och det stämmer faktiskt. Man får perspektiv på tillvaron och inser att vi människor själv skapar våra öden, vill man så kan man. Och det är en insikt som jag är väldigt glad över att ha fått. Likaså inser man vad som inte är viktigt, och lägger inte en sekunds onödig energi på det.

 

  

En av de första bilderna på Linn. Tagen när hon är ett dygn gammal ungefär. Näsduken hon har på huvudet hade jag innanför tröjan, och när de lade den nära blev hon lugn... Man ser att hon är blåaktig i huden, särskilt händer och runt ögonen.

 

  

Så här såg hon ut när vi fick träffa henne efter operationen. Vi var så otroligt förvånade över att den blåaktiga tonen försvann så omgående, fast hon är svullen och full med slangar ser hon i alla fall bättre ut för oss!

 

  

Här är första bilden på Linnis med öppna ögon! Hon kikade precis efter förlossningen men sedan orkade hon inte öppna ögonen förän efter operationen. När de tog bort respiratorn och skulle väcka henne pratade sköterskorna med henne och uppmanade henne att vakna. Hon rörde inte en fena. Då gick vi fram och sa" hej lilla hjärtat" och pussade henne. Hon öppnade ögonen direkt!

 

  

Tack älskade Linn för att du finns hos mig!

 
ANNONS
 
Emma

Emma

20 februari 2011 22:10

KRAM<3 Så underbart att allt gått så bra!!!

http://connycohdoris.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Anna Gewalt

20 februari 2011 22:16

En helt fantastisk berättelse som jag förstår ändrat era liv. Stor kram till er alla

 
Marika

Marika

20 februari 2011 22:30

Nu sitter jag här och gråter!!! Kramar till er!

http://www.trollglitter.se

 
Camilla & DeNiro

Camilla & DeNiro

20 februari 2011 22:41

Va fint skrivet Åsa. Vilken resa ni gjort, hela familjen tillsammans med Linn. Kramar!

http://www.camillan.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

kristina hedvall

21 februari 2011 12:47

Vilken resa, livet är otroligt, blir tårögd!

 
Ingen bild

Camilla & Zera

21 februari 2011 20:41

Lilltjejen! Så underbart söt! Gick inte att hålla tårarna borta när jag läste det du skrivit. Kan inte ens tänka mig hur hemskt det måste ha varit.

Många kramar

 
Ingen bild

marie & Tee

22 februari 2011 17:55

Otroligt fint skrivet Åsa!
Många Kramar till er

 
Ingen bild

Ninni

25 mars 2011 11:02

Sitter här med tårar i ögonen efter att ha läst din berättelse om Linn, en hemsk resa som fick ett underbart slut... Så härligt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Åsa - 16 april 2012 22:24


De 1 april somnande min älskade Roxane in för evigt... Roxane fanns med mig i 14, 5 år. Hon var liksom rottisen som hade allt. Hon kom till oss när hon var 5 månader gammal. Vi hade kontakt med Helena på Deminas Kennel och åkte till henne för att häl...

Av Åsa - 5 februari 2012 21:12


Ja, det är inte alltid lätt att hitta tid till att blogga. Det finns så mycket annat än datorer och sociala medier i livet. Sista inlägget handlade om Bella och hennes hälta. Det som hände var att jag fick en tid hos en specialist som hittade en tu...

Av Åsa - 30 augusti 2011 20:51


Bella är halt. Tvärhalt. Det har hänt en gång tidigare, för dryga 2 år sedan. Hältan kommer över natten, från en dag till en annan utan förvarning. Efter ett par dagar såg man en svullnad i handleden. För två år sedan misstänkte man skelettcancer, al...

Av Åsa - 29 juli 2011 22:37


Ja, då händer detta om man har rottisar i familjen :-) Min pappa är galet rolig ibland... när Leo bjöd in till Harry Potter middag på Gotland, så uppmanades alla att vara finklädda. Morfar skulle ha slips eller fluga. Men han hade ingen med sig, så m...

Av Åsa - 25 juli 2011 14:28


Nu ska jag bjuda på sommarens i särklass godaste sås! Passar utmärkt till grillat lamm och kyckling. Passar nog egentligen till allt, bara att testa. Receptet kommer från min kompis Elin, som nämde över en kaffe på jobbet. Och oj säger jag bara... Nä...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Devarox blogg - om hundar, barn & livet i stort! med Blogkeen
Följ Devarox blogg - om hundar, barn & livet i stort! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se