Ja, nu är jag ARG. Härom veckan när vi skulle gå in på dagis med barnen så satt en lurvig liten hund knuten vid en stolpe i långt koppel. Vi gick så långt ifrån vi kunde komma, av hänsyn till hunden, och när vi nästan är förbi så flyger den fram och naffsar efter Linn. Som tur är fick den bara tag på jackärmen. Jag sa till pedagogerna som i sin tur sade till föräldern. Pedagogerna tyckte iof att det var tråkigt men inte så mkt att göra mer än att prata med föräldern. Okej, det är lugnt. Jag tyckte mest synd om hunden som uppenbarligen inte mådde bra alls att bli tvingad till att sitta fast där. 

Och så igår så sitter samma lilla hund utanför dagis (iof i kortare koppel men i alla fall) i samma stolpe. När vi går förbi så morrar den och visar tänderna. Jag tänke att nu ska jag faktiskt prata med ägaren till hunden och säga att det inte är en bra idé att ha en hund som hugger efter barn utanför ett dagis. Gissa hur det samtalet går... Hon har ingen aning om varför hunden inte kan sitta där, det var ju tråkigt att den försökte bita Linn men den "vaktar" mycket. Jag frågade om hon skulle tycka det var okej att jag satte min rottis på samma ställe om den morrade eller försökte bita efter folk. Nej, det var ju verkligen inte samma sak! Hennes hund var ju inte farlig! Säg det till det stackars barn som går fram för att klappa lilla söta hunden... Hundtänder är vassa oavsett storlek.

Tänk om det hade varit en stor hund eller gudbevare... en ROTTWEILER som betett sig så illa! Det hade blivit polisanmälan och samtal till Expressen direkt! Vi lever i ett hundrasistiskt samhälle. Det tråkigaste av allt är att Linn är rädd för små hundar nu.

Det var allt för denna gnäll-kväll.

So long...