Hej alla vänner!

Jag har fått så mycket frågor kring Linn, så jag tänkte skriva lite om henne idag. Linn föddes med ett hjärtfel som heter "transposition", vilket innebär att de två stora kärlen i hjärtat bytt plats. Alltså kom syrefattigt blod ut i kroppen och hon kunde inte syresätta sig själv. De upptäckte felet ca 1,5 timmar efter hon var född. Och det var verkligen tur i oturen... Många barn med detta hjärtfel klarar sig kanska bra de första dygnen eftersom bebisar naturligt har en öppning i hjärtat som kallas för "ductus". Den stänger sig själv efter några timmar upp till 3 dygn efter förlossningen, och medan den är öppen kan syrefattigt och syrerikt blod blandas. Om man åker hem med ett barn med denna typen av hjärtfel kommer det att leda till att barnet får andnöd och man få åka in aktut. Då finns ju alltid risken för skador pga syrebrist, plus att det måste vara en fruktansvärd upplevelse. Och det är ju inte säkert att man hinner in heller...

Linn var dessutom förtidigt född, detta hade inget med hennes hjärtfel att göra. Så därför var vi tvungna att vänta en vecka innan hon opererades, detta gjordes i Lund och Linn fick åka ambulansflyg dit. I Sverige har vi turen att ha världens skickligaste "barnhjärtkirurger", så vår statistik på överlevnad ligger faktiskt flera procent bättre än övriga världens. Det är något att vara stolt över! När de opererade henne var hjärtat som en golfboll och kärlen som flyttades vad ca 1 mm i omkrets...Kirurgerna jobbar med förstoringsglasögon, men de förstorar bara tre gånger så det är som att jobba med en spagetti ungefär. Kranskärl och de två stora kärlen skulle byta plats, och det förstår ju alla att det är väldigt riskbelt på ett litet barnhjärta. Linn vägde 2,5 kg när hon opererades, och det är den minsta vikt de har opererat på. Under operationen stannar man hjärtat, så i princip är man död. Linn hade dessutom en mycket ovanlig typ av transpostion, så de var mycket osäkra på om de skulle klara att utföra operationen... Ja, ni förstår säkert att det är det absolut värsta man kan vara med om. Att vänta på besked om ens barn ska klara sig eller inte. Operationen tog drygt 8 timmar och det var fruktansvärt... Men vi fick det besked vi nästan inte vågade hoppas på, det gick bra med operationen och de var väldigt nöjda med resultatet!

Efter det kan man säga att allt gått på räls... *Peppar peppar* Linnis har växt så det knakar, hon utvecklas i normal takt och verkar inte ha några besvär. Alla undersökningar visar att allt ser jättebra ut! Hon hade en förträninging på hjärtat eftersom det blir lite spännt när de drar i kärlen, men tom det hade blivit mycket bättre sist :-) För några veckor sedan så var vi på undersökning igen och då såg det så bra ut att vi inte behöver komma tillbaka på ett år! Så underbart! Linn kommer att behöva gå igenom flera större undersökningar under uppväxten, och hon kontrolleras regelbundet. Men man förväntar sig att hon kommer växa upp och vara helt "normal", hon kommer tom att kunna idrotta tror de :-) Känns ju som högsta vinsten på lotto!

Ja, det var lite om min prinsessa... Jag bifogar lite bilder.

Kram!