Alla inlägg under februari 2009

Av Åsa - 23 februari 2009 21:12

Hej vänner!

Jag hinner inte uppdatera bloggen märker jag... Det tar för mycket tid med allt annat: barn, hundar, hem, skola, jobb, lägerfix mm. Allt är i alla fall bra med Dollie, hon återhämtar sig mycket bra! Benet ser fint ut och vi byter bandage varannan dag. Hon ska tillbaka nästa vecka på röntgen, då kan de avgöra hur länge stiften och ställningen ska sitta kvar. Nu är det bara 5 min promenader som gäller, men hon stödjer bra på benet.


Jag har egentligen massor jag vill skriva om, vi har haft en rolig träningsdag med världens bästa lydnadsinstruktör Annika bla. Men jag orkar inte just nu... Nu ska jag plugga, har just kommit hem efter ett 55 min spinningpass, tema "Vätternrundan". Behöver jag säga att jag är stendöd...


Kram

ANNONS
Av Åsa - 18 februari 2009 21:07

Ja, försäkringen är nu maxad. Ingen mer ersättning fram tills juni... SKIT! Dollie blev i alla fall helt överlycklig när jag kom och försökte slicka ihjäl mig ;-) Vi fick råd från Rehab-personal innan vi gick hem, ta det mycket lugnt i två veckor och sedan återbesök. Hon går bra på sitt ben och har en linda som skyddar ställningen. Nu gäller det alla göra allt vi kan för att det ska läka utan problem, för jag har fan inte råd att gå till vet i onödan!


Godnatt från en sliten människa...

ANNONS
Av Åsa - 18 februari 2009 09:06

Hrmmm... De ringde igår men meddelade att hon inte fick komma hem. Allt hade gått bra men hon skulle vara kvar tyckte de. Men idag ska hon hem, det har jag bestämt. Jag tror att hon mår bättre hemma så vi kan pyssla om henne hela tiden. De är säkert jättegulliga på Strömsholm, men hjärtat blir inte helt förrän hon är hemma. Jag är en hönsmamma, jag vet. Sitter och gråter när barnen gör något gulligt på dagarna också, måste jag bekänna... Som när Linn kramade mitt ben och sa "hej mamma" :-)


Förlåt alla människor som jag inte hunnit med! Jag har löjligt mycket just nu och känner mig vrålstressad. Frida och jag har slitit vårt hår med lägret och lagt ner otaliga timmar på det. Påminn mig nästa år hur jobbigt det är, snälla!


På lördag ska vi köra lydnad för Annika Sjöblom, och det finns två platser kvar. Dollie och Tee kan tyvärr inte vara med. Det var tänkt som en D-kulls träning, men övriga intresserade är välkomna. Maila el ring mig i så fall.


Vi ska ha B-kulls träff den 28 feb också kl 10, här hos mig. Det är några vi inte har fått tag på: Brique, Bronx, Belle, Bellinda. Om ni läser detta kan ni väl vara snälla och höra av er så jag vet att ni fått mailen. Helena med Blizz har varit gullig att fixa detta och vi hoppas ju att så många som möjligt vill komma! Det blir en mysig promenad och sedan god fika/lunch.


Trött kram Åsa

Av Åsa - 16 februari 2009 22:13

Jag höll ju på att avlida av nervositet kan jag säga... Kl 16.30 var jag tungen och ringa och fråga varför jag inte hört något... Hon lämnades ju trots allt kl 7.30 Men så kl 18.30 kom samtalet från Lennart Sjöström, operationen hade gått bra :-) Han sa att nu är hennes skadade bakben rakt, eller lika krokigt som det andra bakbenet... Det tog ett tag innan jag fattade att han skojade kan jag säga ;-) Ha ha ha! Allt hade gått bra och de hade gjort en transfixation, tror jag det hette. Hon ska ha skruvar genom benet för att hålla det på plats. Benet var som i ett paket sa han, jag lär väl få se imorgon. Hon skulle behöva det ca 6 v trodde han, men får gå på benet. Ska gå på benet tom. Hoppas det håller sig kallt ett tag till, med tanke på bandage mm. Förhoppningsvis får hon komma hem imorgon!!


Nu ska jag nanna... Tog ett hårt spinningpass ikväll och tog ut mig fullständigt. Helt död blev jag, var tvungen att käka kyckling med pommes och massa bearnaise för att överleva ;-))


Rapporter kommer...

Av Åsa - 16 februari 2009 14:06

Nu går jag och väntar att få höra hur Dollies operation gick... HU! Så då passar jag på att lägga in lite bilder på tema "hjärta" som jag hade tänkt lägga ut i lördags... Alla bilder är från Internet. Sista bilden är de pins man kan köpa denna månad till förmån för alla "hjärtebarn". Läs mer på http://www.hjart-lungfonden.se/abm09-Kampanj---barnhjartan-2009/abm09-Ge-ditt-stod/abm09-pins-puff/abm09-hjartepins/




Av Åsa - 12 februari 2009 13:25

Japp, det gick snabbare än väntat att få tid. Vi fick väl någon VIP-tid eller så ;-) Jag känner mig peppad att komma igång med lill-strumpan efter operationen, med rehab och annan träning. Vill bara ha operationen avklarad så vi kan gå vidare. Till sommaren hoppas jag att vi ska starta i viltspår, vore superkul! Så synd att benet satt stopp för hennes brukskarriär, hon är otroligt lyhörd och fokuserad. Jag hade som mål att starta henne i lydnadsklass 1 vid 10 månader, och det hade nog inte varit en omöjlighet. Jag hoppas att vi ska kunna tävla lydnad senare, vi måste jobba lite hårdare eftersom vi inte kommer kunna köra hopp tex. Så då gäller ju att få höga poäng på det andra. Och så har hon ju inte så bra sittande, eftersom hasen inte går att böja ihop. Men det är ju skitsaker :-)


Här kommer i alla fall lite bilder tagna när Marika med söta Dimma var på besök. Dimma & Dollie är ju bästisar och har superkul ihop. Marika hade med sin son Vilgot också, vi hade hoppats att han och Leo skulle ha kul ihop. Det blir ju dock verkligen inte alltid som man tänkt sig, det har man ju lärt sig ;-) Leo var jättetrött och fick dessutom världens socker-chock av all fika han tryckte i sig... Han rusade runt och skrek och hoppade, och visade upp sitt allra sämsta jag. Han ville inte dela med sig av lekaker och Vilgot fick inte ens sitta i soffan. Jag måste erkänna att jag verkligen skämdes... Och ju mer upprörd jag blev desto värre blev Leo, såklart. Som grädde på moset blev Linn skiträdd för Dimma! Hon skrek hysteriskt varje gång hon fick syn på Dimma, för att inte tala om när hon råkade komma fram till henne... Så fort Dollie kom så slutade hon skrika! Kontentan av det är att jag har ett barn som är livrädd för pudlar (!) men älskar rottisar :-) *asg* Det var i alla fall trevligt att prata med Marika, även fast vi mest fick ropa till varandra...


Kram och hej!

Av Åsa - 10 februari 2009 09:57

Igår spenderade jag hela dagen/kvällen på Strömhsolm med Dollie. Hon skulle få sin dom av Lennart Sjöström och jag var sjukt nervös... Vicktoria ställde upp och följde med, och det är jag evigt tacksam för! Jag hade inte fixat det själv, jag babblade oavbrutet om allt möjligt för att slippa tänka på var som skulle kunna bli resultatet av Lennarts utlåtande. Vi hann gå igenom en massa samtalsämnen, bla blev det långa diskussioner om Griffoner och med vem vi ska para Märta i höst.


Jag hade plockat med mig alla plåtar från Bosse veterinär, som vi tagit här efter operationen i oktober. Lennart började med att kolla igenom alla dem och var inte uppmuntrande. Sedan fick vi springa i en korridor och han klämmde och drog i hennes ben och leder. Lilla söta Dollan var snäll som en ängel hela tiden, viftade på svansen och slickade händer... Han sa att det inte såg bra ut men ville vänta med att uttala sig tills han sett de nya plåtarna.


Och så följde en evighet i och utanför röntgenrummet, det togs säkert 20 plåtar på benet och hasen ur olika vinklar. När vi fått lov att lyfta ner henne, så kom de på att bilderna inte var tillräckligt bra och så var det bara att lyfta upp henne igen. Jag hade i alla fall tagit med en klotång, så nu har hon snygga korta klor som syrran Tee :-) Hon är "konstigt" nog rädd att klippa klorna efter blodbadet, då jag nästan klippte av henne tån... *skäms*


Till slut var det dax att få prata med Lennart och det gick vi göra i ett krypin där han visade bilderna på dator. Ha sa på en gång att hon kommer behöva en operation för att räta upp benets vinkel, men att hon borde bli ganska bra efter det. VILKEN LÄTTNAD!! Jag slängde mig om halsen på Vicktoria till hennes stora förtvivlan ;-) De kan göra operationen så fort Lennart har en ledig tid, eftersom hennes tillväxtzooner i hasen redan är slutna. Hon kommer aldrig att få en helt rörlig has och kommer att förbli något instabil, men det är ju förståligt. Men hon kan i alla fall leva och må bra! Allt annat känner jag är en bonus...


Hur som helst så fick vi släpa upp DOllie ytterligare en gång på röntgenbordet eftersom Lennart kom på att han ville kolla hennes armbågar igen. Han uttryckte sig att hon hade en ovanlig anatomi, vilket såklart gjorde mig nervös igen... Men efter ytterligare lyftande, konkande och akrobatiska övningar på röntgen ordet, så konstaterades att det inte var några problem. Hon har en ovanlig böjning på armbågsleden som hade fått honom att tro att hon skulle utveckla AD-fel, men nu kunde han se att hon inte skulle få problem av det. Så han konstaterade att hon är HD & AD ua just nu, vilken BONUS!!


SOm grädde på mosen träffade vi på Märtas mamma ute i receptionen! Hon ägs av en trevlig kvinna som har kennel Nordic Design, och hon hade redan flyttat när jag hämtade hem Märta. Så det var ju vansinnigt kul att träffa henne och vi fick dessutom träffa Märtas halvsyskon, två gudomligt söta svarta Brabanconer... Faktisk så var det extra tursamt för Märta var med som sällskap, så hon fick träffa tjocka släkten. Vi fick beröm för Märtas konstruktion och trevliga sätt, vilket såklart var kul! Efter det så kunde jag och Vicke babbla ännu mer om man till Märta, efter att ha sett kennelägarens snygga hane...


Ja, gott folk... Ytterligare en överraskning väntade mig hemma. Det var lugnt och skönt, barnen sov och min man hade hällt upp ett glas vin till mig... *tralalalalaa*  Hittade ett paket som kommit på posten från gulliga Caisa & Cayenne till Dollie, med ett vansinnigt fint Björkis-halsband i rosa! ** TACK CASIA!! ** Attila och jag kröp ner i soffan med hämtmat och vin och kollade på tv... Underbart!


Kram från Casa Devarox och alla 4 välmående vovvar och 2 vilda barn

Av Åsa - 5 februari 2009 21:32

Hej alla vänner!

Jag har fått så mycket frågor kring Linn, så jag tänkte skriva lite om henne idag. Linn föddes med ett hjärtfel som heter "transposition", vilket innebär att de två stora kärlen i hjärtat bytt plats. Alltså kom syrefattigt blod ut i kroppen och hon kunde inte syresätta sig själv. De upptäckte felet ca 1,5 timmar efter hon var född. Och det var verkligen tur i oturen... Många barn med detta hjärtfel klarar sig kanska bra de första dygnen eftersom bebisar naturligt har en öppning i hjärtat som kallas för "ductus". Den stänger sig själv efter några timmar upp till 3 dygn efter förlossningen, och medan den är öppen kan syrefattigt och syrerikt blod blandas. Om man åker hem med ett barn med denna typen av hjärtfel kommer det att leda till att barnet får andnöd och man få åka in aktut. Då finns ju alltid risken för skador pga syrebrist, plus att det måste vara en fruktansvärd upplevelse. Och det är ju inte säkert att man hinner in heller...


Linn var dessutom förtidigt född, detta hade inget med hennes hjärtfel att göra. Så därför var vi tvungna att vänta en vecka innan hon opererades, detta gjordes i Lund och Linn fick åka ambulansflyg dit. I Sverige har vi turen att ha världens skickligaste "barnhjärtkirurger", så vår statistik på överlevnad ligger faktiskt flera procent bättre än övriga världens. Det är något att vara stolt över! När de opererade henne var hjärtat som en golfboll och kärlen som flyttades vad ca 1 mm i omkrets...Kirurgerna jobbar med förstoringsglasögon, men de förstorar bara tre gånger så det är som att jobba med en spagetti ungefär. Kranskärl och de två stora kärlen skulle byta plats, och det förstår ju alla att det är väldigt riskbelt på ett litet barnhjärta. Linn vägde 2,5 kg när hon opererades, och det är den minsta vikt de har opererat på. Under operationen stannar man hjärtat, så i princip är man död. Linn hade dessutom en mycket ovanlig typ av transpostion, så de var mycket osäkra på om de skulle klara att utföra operationen... Ja, ni förstår säkert att det är det absolut värsta man kan vara med om. Att vänta på besked om ens barn ska klara sig eller inte. Operationen tog drygt 8 timmar och det var fruktansvärt... Men vi fick det besked vi nästan inte vågade hoppas på, det gick bra med operationen och de var väldigt nöjda med resultatet!


Efter det kan man säga att allt gått på räls... *Peppar peppar* Linnis har växt så det knakar, hon utvecklas i normal takt och verkar inte ha några besvär. Alla undersökningar visar att allt ser jättebra ut! Hon hade en förträninging på hjärtat eftersom det blir lite spännt när de drar i kärlen, men tom det hade blivit mycket bättre sist :-) För några veckor sedan så var vi på undersökning igen och då såg det så bra ut att vi inte behöver komma tillbaka på ett år! Så underbart! Linn kommer att behöva gå igenom flera större undersökningar under uppväxten, och hon kontrolleras regelbundet. Men man förväntar sig att hon kommer växa upp och vara helt "normal", hon kommer tom att kunna idrotta tror de :-) Känns ju som högsta vinsten på lotto!


Ja, det var lite om min prinsessa... Jag bifogar lite bilder.


Kram!

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Devarox blogg - om hundar, barn & livet i stort! med Blogkeen
Följ Devarox blogg - om hundar, barn & livet i stort! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se