Alla inlägg under oktober 2008

Av Åsa - 30 oktober 2008 20:11

Hej alla!

So far so good... Kan man väl säga om tiden efter operationen. Utom möjligtvis att Dollie lyckades slicka på sitt smärtlindringsplåster så hon blev illamående... Hon är riktigt duktig lilla Dollan, och det bästa av allt... Det var inget GIPS, bara några stygn! Jag som oroat mig så över hur vi skulle hålla gipset torrt, och så slapp jag det :-) NU ska hon hållas i stillhet en månad, och sedan röntgen igen. Tydligen fanns det en chans att benet skulle kunna bli bra med denna operation, även fast de trodde chansen var liten. Det verkar mest vara oro över armbågarna nu. Så vi proppar i henne glukosaminer, MSM, fiskolja mm. Det hjälper säkert inte men det känns ju bra att göra något. Någon som har erfarenhet av bra preparat? Det är ju en djungel...


Igår blev jag så glad att jag avr tvungen att gråta en skvätt... Kvällen innan kom vi ju hem från Strömsholm där vi hämtat Dollie, ca 20.30 Jag var helt slut och dök i säng. På morgonen så hittade jag ett kuvert på bänken i köket... öppnade det och hittade världens finaste mössa till Linn!!!!! Min otroligt gulliga valpköpare och vän, Caisa, hade stickat den till Linn som 1-års present! Jag blev så otroligt glad och kände mig lyckligt lottad med sådanan vänner omkring mig, och faktum är att mössan gjorde hela gårdagen bra. Jag blev så glad varje gång jag tittade på den :-) Och för att inte tala om hur söt Linn blev i den... Gullungen! TUSEN TACK CAISA!!!!!!!!!!!!!!!! Kolla in bilderna bara, visst är hon söt min lilla dotter :-)


Imorgon ska vi ha kalas! Vi fick ju skjuta på Linns kalas förra veckan då barnen fick höstblåsor, så imorgon kör vi :-) Drog iväg och köpte korv m bröd nu på kvällskvisten, och i morgon bitti ska jag åka till det nyöppnade bageriet och köpa tårta. Ska bli kul att babbla lite skit med mina mamma-vänner :-) Jag har kommit på att jag har gjort en kategorisering av mina vänner... hundvänner och mammavänner :-) Knäppt! Det är ju vänner allesammans, så jag ska nog bara säga vänner from nu.


I alla fall lider jag av att inte träffat Frida på länge. Vi brukar ju ses ett par ggr per vecka och babbla minst en gång per dag. Nu har det varit full rulle hos oss båda så vi har liksom inte hunnit med. Väldigt trist, jag funderar på att kidnappa henne och släpa med henne på någon trevlig bio. Misstänker att hon kan behöva det! Det är tufft när barnen skriker på nätterna och har oroliga perioder, man går liksom in en koma. Vägar väl inte berätta att Leo inte sov en hel natt förän har var 2,5 år...


Bifogar några bilder på Dollie som valp!


Kram och hej!

ANNONS
Av Åsa - 28 oktober 2008 10:37

Kolla här :-) Detta är söta lilla Märta som är patella ua!! Hon har ju som bekant ett 1:a pris i lydnadsklass I och satsar på ett Lydnadsdiplom :-) Hon ska paras nästa år är det tänkt... Reservationer mottages redan nu, det kan behövas... Ha ha ha :-) Skämt å sido men det är många som fallit för denna balla tjej!


Kram!

ANNONS
Av Åsa - 28 oktober 2008 10:26

Igår blev Roxane äntligen av med gipset och fick ett vanligt stödbandage :-) Hon är fortfarande inte sugen på att gå på tassen men det släpper nog! Hon är i alla fall MYCKET gladare och piggare nu :-) Imorgon ska stödbandaget också av och så ska hon ha en stödskena, carpalskydd (carpusskydd?). Stort tack Annelie för skyddet, du är guld värd! Tassen är i alla fall helt återställd och alla nervfunktioner är hela, underbart! Nästa vecka ska Roxie få massage, det kan nog bli skönt för henne.


Dollie är opererad och allt gick bra! Nu är det bara att hoppas att det blir så bra som det kan bli, jag tycker att alla tummar som hålls för oss måste hjälpa... I alla fall så får vi hem lillan IDAG! Väldigt skönt måste jag säga, det tack vare min gulliga veterinär Bosse som ringde och pratade med Strömsholm :-) Nästa vecka så påbörjas rehab hos Therese... Jag är mycket spänd på vad det kan ge, tror mycket på den hjälpen. Dollie får vara hos min pappa denna vecka, för hon har ett smärtlindringsplåster på benet som är farligt för små barn. Pappa var vädligt nöjd med det arrangemanget ;-)


Nu har jag bestämt mig för nya tag, nu ska jag TÄNKA POSITIVT!! Slut på deppandet och igång med peppning :-)


Kram och hej!


Av Åsa - 26 oktober 2008 16:52

Hade precis skrivit ett lååångt inlägg om vårt leverne och väl, och när jag klickar på spara så försvinner det! Blääääääääää...


Imorgon är det en stor dag. Dollie opereras och Roxane blir av med gipset... Hoppas allt allt går bra, det är ju alltid riskabelt med operationer och Rox får lugnande då de sågar av gipset. Ja, nu måste gipset av, Roxane orkar inte att hoppa på tre ben längre. Det blir för tung belastning för henne, och man ser att den andra tassen tagit stryk. Jag ska köpa ett carpalskydd av gulliga Annelie (tusen tack!) som ska ge henne stöd. Sedan hoppas jag kunna komma igång med rehab och lite simning med henne. Min gulliga kompis och tillika granne Annso, skänkte 4 ggrs simning i Arninge Hundsim... TACK ANNSO!! Det uppskattas verkligen :-)


Dollie hoppas jag har en större chans till ett bra liv när hon kommer hem. Det blir min pappa som åker till Strömsholm och jag som åker med Rox. Vi har bestämt att ge det två månader med träning och rehab, så får vi se hur det ser ut sedan. Då ser vi hur benet och armbågarna utvecklas. Det är bara att hålla tummarna, jag hoppas av hela mitt hjärta att hon har en chans till ett bra liv! Vi gör vad vi kan och sedan får framtiden utvisa... Det andra alternativet finns ju bara en halvtimme bort om man märker att det blir för tungt för henne...  Hittills har hon ju klarat det hela över förväntan, hon är så otroligt positiv och glad, och det är ju fantastiskt!


De andra två ja... Shit vad jag är LESS på veterinärer! Jag tycker inte att vi gör annat än att springer till olika vet hela tiden. Bella är bättre men tån är fortfarande svullen. Wes har fått problem med sin sesambensskada igen. Ja, det blir väl dubbeltid hos Lennart Sjöström... Suck.


Barnen är i alla fall bätte, Leo klämde i sig 4 st pannkakor idag. Skönt att han äter igen :-) Vi föräldrar är väldigt slitna efter senaste veckans vaknätter, man blir ju helt paj! Vi köpte öronproppar igår, det är ganska lyhört så man vaknar även fast man har "sin" sovnatt. Det var nästan värre att sova ordentligt i 10 dagar i USA, för det blev liksom en chock att komma hem och inte får sova igen ;-)


Kram och hej allihopa!



Av Åsa - 24 oktober 2008 22:43

Just idag, denna vackra höstdag 24 oktober, fyller min älskade prinsessa Linn 1 år! Tänk att det redan gått ett år... Ett år sedan hon föddes och vi fick hålla detta lilla pyre i våra armar. När hon föddes vägde hon 2 395 g och var 46 cm lång... Idag väger hon ca 8,5 kg och är 79 cm lång, en lång och smal tjej! Hon har återhämtat sig fantastiskt bra efter den första jobbiga starten. Och nu kryper och går hon med stöd i en rasande fart! Två tänder är framme och två till börjar titta ut, snart så har hon lite hår också :-)


Vi skulle ha kalas med mina mamma-kompisar idag, med det gick inte :-( I onsdagsnatt klagade Leo på ont i munnen, och när jag hämtade på dagis dagen efter hade han fått feber och blåsor i munnen... Ja, vi satsade på lite barnsjukdomar nu när vi ändå håller på, det är lika bra att man vet ordentligt att man lever :-) Tyvärr så har Leo fått höstblåsor (ett virus) och han har väldigt ont i sin mun, det sitter väl ca 10 st fula blåsor i munnen. Han vill inte äta och är kinkig med rätta. Linn fick också viruset men lindrigare, hon har två blåsor på tårna men de verkar inte bekymra henne. Tur att det är Leo som fick i munnen, det hade inte funkat så bra om det var Linn... Så kalaset idag fick flyttas fram en vecka!


Imorgon ska vi i alla fall fira med delar av den vuxna släkten, höstblåsor drabbar nämligen nästan uteslutande barn... Men övriga bekantskapskretsen med barn får hålla sig borta. Typiskt! Jag som hade sett fram emot att fira med nära och kära omkring mig, det är trots allt en väldigt speciell händelse! Ja, ja, det kunde varit värre ;-)


För att riktigt göra er hundbitna läsare ledsna, så kommer här uteslutande en massa bilder på mina tvåbenta barn! Hundarna får vara med nästa gång :-)


NU ska jag ta ett glas vin och kolla på tv, hoppas att ni får en trevlig helg allihopa!


Kram Åsa

Av Åsa - 22 oktober 2008 20:30

För operation. Jag går på Lennart Sjöströms rek och gör den första, enkla, operationen och ser sedan hur hon utvecklas. Det är den operationen som det har varit tal om från början, om något skulle gå snett. Jag hoppas på det allra bästa, att benet ska bli bättre än de trott var möjligt, det fanns chans enl Lennart. På unga hundar kan mycket hända... Det är väl både positivt och negativt antar jag. Men jag måste testa allt jag kan innan jag ger upp, hon är värd det. Hon har i alla fall fått klartecken att spåra och träna lydnad förutom hopp och sådant då.


Nu börjar en jobbig tid, det är lite knepigt att få ihop det med 4 hundar (varav två som är skadade och behöver rehab) och två barn, men det ska nog gå. Med hjälp av familjen och en massa vänliga människor förstås! I dessa lägen är man mycket tacksam för att man har familj och vänner, det är bara att erkänna: jag kommer att behöva hjälp utifrån för att ro allt i hamn!


Imorgon åker vi på första besöket hos Therése Asplund, dipl hundfysioterapeut (www.sostassar.com), hon sa att det finns mycket att göra för Dollie. Hon ska hjälpa henne med felbelastningsskadorna och försöka förbättra prognosen genom det. Har börjat att ge Dollie glukosaminpreparat också, vi får se om det hjälper något. Märkte att dosen Rimadyl har varit alldeles för låg... Den har inte ökats med hennes vikt, så hon har stått på halv dos ett tag. Det kan förklara att hon bilvit sämre den sista månaden, när det antiinflammatoriska varit för lågt för att hjälpa henne.


Jag känner mig lugn nu när jag bestämt mig. Det SKA gå, hon är en otroligt trevlig och härlig tjej som förtjänar ett bra liv! Dessutom måste ju vår otur vända snart, eller hur?


Jag vill tacka Ingalill som gav mig goda förhoppningar, hon har själv en tik som genomgått hasledsoperation som ung hos Lennart. Det är inte samma skada men det var upplyftande att höra att resultatet blev bättre än man hade hoppats på!


Kram Åsa

Av Åsa - 21 oktober 2008 11:18

Idag var Dollie på Strömsholm och blev undersökt på Strömsholm av Lennart Sjöström. De hittade tyvärr massor av fel på henne och det känns såklart väldigt tungt. Förutom att det ena benet i hasen (fibula) är mycket kortare så har tillväxtzonen helt låst sig och även påverkat det andra benet i hasleden (tibia), så att leden har roterat. Därav felställningen på hennes ben, knät pekar innåt och tassen utåt. Hennes ledkapslar i armbågarna är svullna och han tror att hon även kommer att behöva opereras där också i framtiden, hon kommer garanterat att få artros men han kan inte avgöra prognosen. Ligament och ledband i hasen har blivit påverkade och även knäleden. Jag frågade vad han trodde om hennes framtid och det såg inte ljust ut, han tyckte vi skulle fundera över att ta bort henne då det kommer att bli en lång och besvärlig procedur med tveksamt resultat. Hennes lidande kommer att bli stort och det finns många svårigheter då hennes skelett behöver belastning men mer för mkt belastning ökar problemen.

Det fanns ett halmstrå man kunde gripa och testa, och det är att börja att göra den enkla biten av operationen och såga av fibula. Och hoppas att det löser en del spänning i leden och att påfrestningen blir mindre. Det bör göras omgående. Senare kommer hon att behöva korrigera den roterade leden, i så fall när hon är färdigväxt, för att inte felbelasta resten av livet. Jag känner mig väldigt nedslagen och vet inte riktigt hur jag ska tänka… En hund på 6 mån som man kommer få operera flera ggr känns ju fruktansvärt, hon är ju en otroligt livlig liten tjej som måste få röra sig!

Det känns också väldigt sorgligt hur det kan bli så här. Jag har gjort allt man ska, varit med henne hos veterinären först varje vecka och sedan varannan vecka och röntgat benet. Just för att de skulle se att tillväxten inte stannade av. Ändå har det gått så fel, detta hade enligt Lennart behövts åtgärdats för länge sedan... Alla jag har varit hos har gett henne goda framtidsprognoser och ingen har någonsin talat om att det fanns en möjlighet att hon inte skulle klara sig. Det har hela tiden i västa fall handlat om att hon inte kunde bli en hårt arbetande hund.

Vad hade jag kunnat göra? Åka till Strömsholm tidigare kanske, ifrågasatt veterinärerna mer, insisterat på operation, och mycket annat... Alla tänk om gnager i hjärtat och själen oavbrutet. Hur mycket kan man låta en hund gå igenom med gott samvete? Tänk om man inte gör operationen, då ska man undra om hon hade blivit mycket bättre, tänk om hon faktiskt blir riktigt bra? Eller tänk om hon opereras, har ont hela tiden och armbågarna inte håller. Då har vi låtit henne lida i onödan.

Allt detta för en sådan skitsak, hon blev påsprungen av en stor hund, en ren olycka. Hur kan en sådan liten sak ge så otroligt stora konsekvenser? Tänk om...

Frida var på en föreläsning med Lars Audell för ett tag sedan. Han berättade att det var större risk/påfrestning för en valp att leka 5 min med en vuxen hund än att gå 1 mil kopplad. Det säger ganska mycket.

Kram från en funderande Åsa

Av Åsa - 19 oktober 2008 20:12

Och var det är SKÖNT att vara hemma med familjen igen! Mina underbara små älsklingar Leonard & Linn hade saknat mamma massor, de har varit som plåster sedan jag kom hem. Hundarna blev jätteglada när jag kom, de små sjuklingarna. Självklart hade jag väskan fylld med presenter, och det uppskattades av alla. Faktum är jag nästan höll på att få betala övervikt... *oops*


Jag passade på att fylla 30 år i USA, det var ganska trevligt faktiskt. Vi firade på en kändisrestaurang i LA med papparazzis utanför entrén :-) Riktigt kul faktiskt, däremot fotade ingen mig när jag gick in... Undrar varför!?! *asg* Men nu väl hemma så är det en del firade att ta igen, Leo tycker väldigt synd om mig för att jag inte fick tårta... "Jag lovar att baka en rosa tårta till dig mamma så du blir glad!" Han är för gullig min son!


På fredag fyller min älskade dotter 1 år... Tänk att det gått ett helt år sedan hon föddes, 1 månad för tidigt och med hjärtfel. Man glömmer snabbt hur jobbigt det var, det är väl ett sätt att hantera det. Jag brukar titta på bilderna och tänka tillbaka på hur otroligt lyckligt lottade vi är som fick behålla vår prinsessa, och lära känna henne. Hon är ett riktig drömtjej, om man nu får vara så partisk och säga det själv... *ler* Hon är alltid glad, älskar att kramas och sover i stort sätt 13 timmar i sträck på natten.


Jag har i alla fall fått lite positiva nyheter ang Bella, det är inte cancer... Tack och lov! Veterinären (Bosse) trodde att det rörde sig om en infektion alt en spricka i tån, så hon ska röntgas om nästa vecka för att vi ska se om vi ser något nu på röntgen. Det finns en risk att det ligger något främmade föremål alt att hon fått in bakterier genom sticksår. Det kan ju vara så att hon också fått in glas, eftersom hon var tillsammans med ROx när hon skadade sig. Hon är i alla fall mycket bättre, och pigg och busig!


Älskade Roxane är så otroligt duktig med ditt ben. Hoppar runt glad och pigg på tre ben, tigger mat som aldrig förr och är snabbast när vi tränar sabba lägganden ;-) Hon är ju bara en på miljonen!

Imorgon ska Dollie till Strömsholm... Håll tummarna!


Kram och hej från oss


PS. PÅ bilderna är det Halloween-kostymer samt peruker för hundar, som finns att köpa i alla stora varuhus i USA...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Devarox blogg - om hundar, barn & livet i stort! med Blogkeen
Följ Devarox blogg - om hundar, barn & livet i stort! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se